En pendlares vedermödor

Jag har sedan sommaren pendlat i stort sett dagligen till Stockholm. Det har varit en tålamodsprövande aktivitet. Trots mångmiljonsatsningar på senare tid i flera mötesspår mellan Eskilstuna-Södertälje så har trafiken fungerat allt sämre. Inställda tåg, överfulla tåg p.g.a. för få vagnar eller försenade tåg. En försening på 10-20 minuter räknas idag som om tåget går i tid. Förseningar på 1-2 timmar händer varje vecka, och detta under högtrafiktid när ett stort antal pendlare skall till sina arbeten. Detta är en stor skandal att vi med så stora satsningar på nya banor och tåg inte klarar av de mest grundläggande som att se till att tågen går i tid. SJ, Trafikverket och regeringen skyller på varandra men huvudansvaret ligger ändå hos regeringen. Jag har blivit alltmer skeptisk till regeringens privatisering av järnvägstrafiken. Visst är det bra med konkurrens men var finns samhällsansvaret? SJ har från regeringen ett vinstkrav på 10%. För att uppfylla detta är det för SJ lönsammare att ställa in tåg och dra ner på underhållet än att se till att man har funktionsdugliga tåg som går i tid. Hur ska man annars förklara den betydligt lägre nivån på underhåll som tågen idag uppvisar? Dörrar som inte går att öppna, toaletter som är sönder, bromsfel och elfel.
Problemet är att ingen av trafikoperatörerna har något samhällsansvar idag. SJ kan ställa in en förbindelse utan att det får några ekonomiska konsekvenser för dem. De vet att pendlarna måste åka ändå. Det måste finnas en direkt koppling mellan trafikering och ekonomisk ersättning från staten, kommuner och landsting när det gäller de sträckor som får samhällsstöd, som t.ex. Esklstuna-Stockholm, annars är SJ bara intresserat av att köra några tåg vid högtrafiktid (om vädret så tillåter).
Trafiken i Skåne, på västkusten och i SL-området fungerar trots allt betydligt bättre eftersom det finns en ansvarig huvudman i form av landstinget. Visst går delar av landstingsskatten till trafiken men den fungerar ändå något så när och det finna en ansvarig huvudman som om trafiken inte fungerar kan ställa ansvarig trafikoperatör (privat) till svars, vilket får ekonomiska konsekvenser för trafikoperatören.
Vi måste få tillstånd ett motsvarande system i Mälardalen. Vi har Länstrafiken som idag huvudsakligen ansvarar för busstrafik inom länet och vi har TiM (Tåg i Mälardalen) som är en administrativ organisation utan något reellt inflytande på trafiken. Varför kan inte Sveriges mest utvecklingsintensiva region (Mälardalen) ha ett fungerande trafiknät när andra regioner såsom Malmö, Göteborg, Jönköping och Norrköping/Linköping har det?

Bristande underhåll i järnvägsnätet

F.d. infrastrukturminister Åsa Torstensson upprepade gång på gång under förra mandatperioden att det var den tidigare s-regeringens fel att järnvägen hade problem med eftersatt underhåll och dålig vinterberedskap. Nu fortsätter den nya infrastrukturministern i samma spår (!) trots att alliansregeringen har haft en mandatperiod på sig att visa att man vill satsa på att underhålla järnvägsnätet. Tyvärr fortsätter man med neddragningar i budgeten och menar att Trafikverkat ska klara detta med befintlig budget. Detta är beklagligt och försämrar ytterligare beredskapen inför en kall vinter och problem med tågen. Tyvärr har regeringen inte varit särskildt lyhört för satsningar på järnvägen över huvud taget trots alla vackra ord om vikten av en miljöpolitik som minskar CO2-utsläpp. Likaså är regeringens intresse för framtida snabbtågssatsningar tämligen svalt. Det är beklagligt då de många andra länder i Europa har betydligt ambitiösare satsningar på järnvägen och snabbtågssystem. Detta är en viktig satsning för framtiden och miljön. Det skapar dessutom många arbetstillfällen både inom anläggning liksom inom järnvägsindustrin, där svenska företag är väl representerade.
Det vore en önskedröm om regeringen kunde tänka om och ta intryck av sina regeringskollegor i andra länder inom EU.

Nygammal majoritet i Strängnäs kommun

Visst känns det bittert att fp+c valde en fortsättning med s istället för m. Ser man till den ideologiska samhörigheten så borde ett samarbete mellan de fyra borgliga partierna vara lika självklar i kommunen som det är på riksplanet. Tyvärr förhåller det sig inte så i Strängnäs kommun. Fp + C har under de senaste tjugo åren haft ett betydligt större inflytande i kommunalpolitiken än vad deras respektive partier har haft mandat i kommunfullmäktige. Detta är också en del av problemet med att dessa partier nu väljer ett maktspel i syfte att få vara kvar i centrum av politiken. Kanske de bedömer att ett samarbete med det ideologiskt närmare liggande partiet moderaterna skulle dominera så mycket att de själva inte skulle märkas lika mycket som i ett samarbete med s? Det blir dock inte helt lätt att under fyra år kompromissa med s i ett antal frågor där fp+c av tradition står för en borglig politik. Flera exempel kan nämnas; konkurrensutsättning av kommunal verksamhet, möjlighet att låta privata aktörer komma in i exempelvis åldringsvården och synen på hur den politiska organisationen ska se ut i kommunen.
Denna uppgörelse skulle inte ha varit möjlig om man ser till det ideoloogiska innehållet som de partier som nu har bildat majoritet står för. Istället har man valt att låta makt och personfrågor avgöra på bekostnad av politiskt innehåll och inte minst på bekostnad av väljarnas vilja. Jag tror inte att flertalet av de som röstade på fp eller c gjorde det för att de skulle få en s-dominerad politik i kommunen. Detta är ett svek mot väljarna som c+fp har gjort sig skyldiga till- Ett svek som förhoppningsvis blir ihågkommet inför nästa val.

Ekonomisk analys à la fp i Strängnäs kommun

På insändarsidan i måndagens (23/8) Strängnes Tidning gör Helena Hallgarn och Fredrik Lindgren (fp) en märklig analys av Strängnäs kommuns stora låneskuld. De frågar om "det är oroväckande att vara skuldsatt med de belopp (3,5 miljarder) som kommunens invånare är". Deras slutsats är nej och jämför med belåningen av en fastighet. En 2 miljoners fastighet som belånas med 1,5 miljoner är enligt dem inte oroväckande. Det må så vara om hushållet har intäkter som vida överstiger kostnaderna för räntor och amorteringar. Men i en kommun skall intäkterna i form av skatter gå till kommunens kärnverksamhet, inte till räntor. Det är en stor skillnad mot en privatekonomi där man själv får ta konsekvenserna i form av att jobba mer eller dra ner på andra kostnader när räntorna går upp. I en kommun kan man inte utan vidare dra ner på verksamheter utan att människor blir lidande. Man kan heller inte höja sskatten av samma skäl.
Det är oroväckande att ledande politiker har en så lättvindlig syn på kommunens ekonomi. Det är ju trots allt medborgarnas pengar som vi politiker skall förvalta på bästa sätt. Jag ser med oro på vad som kommer att hända när räntorna om något år kommer att vara mångdubblet så höga som vad de är nu. Moderaterna med fleras förslag om att börja amortera av på låneskulden och att avyttra delar av SEVAB och fastighetsbeståndet är därför ett viktigt vägval för att vara beredd inför kommande räntehöjningar. Detta vet också flertalet av kommunens medborgare som enligt många samtal som vi har fått till valstugan och i vår samtalskampanj är mycket oroade för kommunens ekonomi i framtiden.

Heja parkförvaltningen!

Jag har i sommar gjort åtskilliga promenader i både Strängnäs och Mariefred. Vad som slår mig är att det har gjorts en rejäl uppryckning av kommunens parker och planteringar. Det är en fröjd att gå runt och se det fina arbete som kommunens parkförvaltning har gjort på rabatter och strandpromenader. Både i Strängnäs och Mariefred har man gjort fina bryggor och strandvägar, varvat med rabatter och stensättningar. Som oppositionspolitiker ska man ju inte bara uttrycka missnöje över situationen i kommunen. En rejäl ansiktslyftning har gjorts det senaste året. Nu ska väl majoritetens politiker inte ta åt sig alltför mycket av min eloge till denna uppsnyggning. Jag har en känsla av att vi har vårt duktiga anställda inom parkförvaltningen att tacka för detta.
Västervikshamnen och promenaden mot Sjöviken är verkligen en pärla i Strängnäs. Nu återstår att snygga upp Visholmen. Arbetet har påbörjats. Dock utan någre större förändringar i planen. Min vision för framtiden är att Visholmen får ett centrum för kultur med möjlighet till konserter och plats för konstutställningar och museisamlingarna. Det vore ett fint komplement till Multeum och ett lyft för kulturlivet i Strängnäs.

Regeringens dråpslag mot ideell verksamhet

Även jag som moderat politiker kan reagera mot tokiga förslag som regeringen hittar på. I detta fall har man gett Transportstyrelsen direktiv att utforma nya inspektions- och tillståndsavgifter för järnvägstrafik, även omfattande ideellt arbetande museijärnvägsföreningar. Förslaget innebär att en museiförening med en omsättning som understiger en miljon kronor och enbart har ideellt arbetande medlemmar kan få betala flera hundra tusen kronor i tillståndsavgifter för att få köra på egen järnväg. Museiföreningar likställs med transportföretag som SJ och SL vad det gäller inspektions- och tillståndsavgifter.
Förslaget är inte bara tossigt, det är ett fullkomligt dråpslag för alla ideellt arbetande föreningar som tar tillvara och vårdar ett kulturhistoriskt arv enbart med ideella medel och biljettintäkter.
Regeringens småsinta inställning till detta arbete är upprörande! Man kan inte genom ett plötsligt beslut chockhöja avgifter som skulle göra att en hel museibranch riskerar att försvinna. Förutom det kulturhistoriska arvet innebär verksamheten som exempelvis i Mariefred stora turistintäkter för både kommunen och enskilda företagare i Mariefred.
Vi hoppas att regeringen fortfarande tar sitt förnuft till fånga annars är det tveksamt om jag i valtider vill bidra till att tala mig varm för en regering som fullständigt skjuter en ideell verksamhet i sank.

Ekonomiskt lättsinne

Den härskande s-ledda majoriteten i Strängnäs kommun uppvisar ett häpnadsväckande ekonomiskt lättsinne. Måndagens ekonomiska debatt i KF visade tydligt hur lätt man tar på att Strängnäs kommun är en av landets mest skuldtyngda. Kommunalrådet Jens Persson (C) menade att "vi kan sova gott om nätterna, skulden finns ju huvudsakligen i de kommunala bolagen. I själva verket har kommunen en god ekonomi." Att vi har en skuld på närmare 3,5 miljarder och årligen betalar en ränta på 80 miljoner kronor bekymrade honom tydligen inte. Hur kommer räntekostnaden att bli när räntan går upp från denna rekordlåga nivån? Kommunalrådet Björn Lindh (fp) spädde på med att säga att "det är väl inget så konstigt att man lånar pengar till investeringar. Under min tid som fastighetsmäklare lånade de flesta för att köpa sin bostad!"
Jag undrar vad banken skulle säga om en fastighetsköpare först lånar till hela husköpet och därefter vill ha lån för att klara av driftskostnaderna! Detta är i praktiken vad Strängnäs kommun har gjort. Man har varit tvungen att låna för att klara av löneutbetalningarna.
Majoriteten gör nu allt för att få oss att tro att vi har en god ekonomi. Man hänvisar till 2009 års plusresultat. Det är ju inte särsklit svårt att trolla fram ett plusresultat om man får ett antal miljoner i statligt stöd, gör den högsta skattehöjningen i landet och lånar ytterligare ett antal hundra miljoner. I själva verket måste kommunen under lång tid kämpa med skyhöga räntekostnader orsakade av miljardlånen. Det finns inga planer i närtid på att amortera av på skulden.
Vi måste sätta stopp för detta ekonomiska lättsinne genom att se till att en ny moderatledd majoritet sanerar kommunens finanser.

Nedläggningsbeslut av Långbergsskolan

Det var som jag trodde. Långbergsskolan har lagts ner. Lotta Grönblad har hela tiden sagt att det är en temporär förflyttning till Karinslundsskolan men verkligheten är en annan. I fullmäktige debatterades skollokalsutredningen och i detta sammanhang ställde jag frågan till BUN-ordföranden Lotta Grönblad om det finns någon tidplan och finansiering för en återflytt av Långbergsskolans elever. Hon ville inte svara på den frågan under punkten skollokalsutredningen så jag ställde frågan på nytt under punkten ledamöters frågestund. Frågan var om det finns någon tids- och finansieringsplan för återupptagandet av Långbergsskolan. Efter ett mycket svävande svar från Lotta om diverse flyttkostnader och viss renoveringskostnad av Karinsludsskolan ställde jag åter frågan om renoveringen av LÅNGBERGSSKOLAN. Svaret blev då att "det ligger så långt in i framtiden så det har vi inte tagit ställning till. 5-10 årsplaner gjordes bara i Sovjet"!!!
Detta är häpnadsväckande att en politiker för väljare bakom ljuset genom att lova att flytten till Karinslundsskola är en temporär lösning men att man har en egen agenda som innebär att det ligger åtminstone 10 år framåt i tiden. Detta är ett falskspel mot väljarna som majoriteten driver. Det finns ingen ärlighet och anständighet i politiska beslut med ett sådant tillvägagångssätt. Vi måste se till att få en ny majoritet efter nästa val!

Majoritetens snurriga beslut

Åter har majoriteten i Strängnäs kommun visat sin rätta sida. Man talar om öppenhet och vikten av att lyssna på medborgarna men visar återigen att man gör precis tvärt om. Långbergsskolan har nu enligt s+c+fp beslut i BU-nämnden lagts ner för att istället bussa barnen till Karinslundsskolan. Motivet skulle vara att det är för många barn på Långbergsskolan! Jag förstår ingenting av denna logiken. Måste man lägga ner en hel skola för att det är för många barn som söker sig dit? Om det nu inte finns plats för alla elever så kan väl de som inte får plats gå på Vasaskolan eller Finningeskolan! Varför måste alla elever flytta eller har jag missuppfattat det hela? Det är väl ingen som tror på majoritetens besked att en ny Långbergsskola skall byggas. Med den ekonomi som kommunen har så lär detta inte hända inom överskådlig tid. Beslutet är inget annat än en nedläggningsbeslut av en fungerande populär skola med vilseförande argument.
Det är också upprörande ur ett demokratiskt perspektiv att beslut med så stora konsekvenser inte kommer upp i kommunfullmäktige. Det finns stora paralleller med nedläggningen av Selaöhemmet, där man också lovade att bygga ett nytt hem om några år utan att ha någon finansiering av det nya bygget.
Skollokalsfrågan har skötts på ett skandalöst sätt av den icke valda majoriteten. Man har talat om den stora centrumskolan som skulle byggas, man har talat om nedläggning av Tosteröskolan och nu har man lagt ner Långbergsskolan. Man hoppar från ett förslag till ett annat utan någon långsiktighet, utan seriösa ekonomiska kalkyler, utan att utreda barn- eller miljöperspektiv.
Det finns bara ett sätt att få stopp på alla stolliga beslut: Att välja en ny ansvarstagande politisk majoritet i valet i september.

Sagan om den lilla staden

På kommunfullmäktige i måndags hade vi framtidsvisioner på dagordningen. Dagens ekonomiska problem blandades med framtidsvisioner i inläggen. Det märks att det snart är val. Mitt inlägg var i form av en saga som ni kan läsa nedan. Hoppas att den blir sann någon gång.
Det var en gång en liten stad som låg vid en vacker sjö inte så långt borta från den stora huvudstaden. Människorna i staden trivdes egentligen ganska bra men det var bland de styrande ett ständigt grälande om ekonomi och vems fel det var att man hade lånat så mycket pengar som man egentligen inte hade råd med. De som bestämde sade att det var det de som bestämde förut som hade gjort fel och nu hade de nya makthavarna äntligen rättat till det genom att ta in mer pengar från människorna i staden och att man hade fått mer pengar från regeringen. De som inte fick bestämma mer sade att det är de som bestämmer nu som gör fel och att vi måste spara. Så höll de på fast de egentligen i grunden var så ense om vad som skulle göras men det kunde man ju inte erkänna eftersom det var valår och alla måste visa att det är vi som är duktigast. Man var också ense om att vi borde egentligen kunna ha det ganska bra eftersom vi bor så fint och många fler skulle vilja bo här
Istället för att gräla om vem som var orsaken till att det var tomt i kommunens kassakista så kom någon på att vi måste tänka nytt och våga satsa istället för att bara vända på de få slantar som vi har.
Vi måste göra något som människorna kan vara stolta över och som gör att staden blir uppmärksammad så att folk vill komma hit. Men detta kostar ju pengar och vi kan ju inte låna mer sade några politiker. Men kanske vi kunde börja med att skissa på ett projekt där alla får vara med och känna sig delaktiga. Kommunalrådet som egentligen var för kreativa idéer oh nytänkande tyckte vid närmare eftertanke att det var nog inte så dumt. Då skulle folk tänka positiva tankar istället för att gnälla på de som bestämmer. Då kanske vi också kan få förslag om hur vi ska finansiera det.
Därmed startade också den stora rådslagsprocessen. Medborgarna fick komma med idéer och en massa kreativa förslag kom fram.
Någon kläckte en idé om att vi skulle satsa på Mälardalens kulturhus och att det skulle ligga på den fina lilla halvö som ligger mitt inne i den lilla stadens vackra hamn. Det fanns redan goda exempel från andra ställen där man hade gjort satsningar som hade blivit ett lyft för hela kommunen. Vara kommun på Västgötaslätten hade byggt ett fint konserthus, Privata exempel var Dalhalla i Rättvik, Wiijs trädgårdar i Ockelbo och Järna kulturhus. Alla dessa exempel hade det gemensamt att de har gett kommunen ett stort tillskott av besökare, inflyttade och arbetstillfällen trots att man från början inte hade några pengar för finansieringen.
Stadens makthavare blev alltmer entusiastiska över alla kreativa idéer som kom in att man nästan glömde bort att man knappt hade några pengar. När väl valet var undanstökat, kom det nya krafter till makten som också bidrog med nytt tänkande. Man sålde av delar av de kommunala bolagen och fick på det viset in en hel del pengar att betala av på den stora skulden. Man lät företag få sköta en del av de saker som kommunen innan hade gjort och gav därmed möjlighet för människor att själva välja vem de ville ha för servicetjänster inom vård och omsorg. Man samarbetade med kyrkan som upplät lokaler för både äldre och ungdomsgrupper. Äldreomsorgen blev ett rejält lyft när yngre pensionärer fick möjlighet att driva ett dagcenter där man också gjorde hembesök hos äldre med omsorgsbehov. Det blev en samlingspunkt för många nya kreativa verksamheter. Några äldre engagerade sig i skolverksamheten som klassmormor/morfar och tog hand om en del ungdomar som annars var på drift. På så vis minskade också socialkostnaderna i kommunen.
Vad hände då med det stora kulturprojektet? Jo, trots att den dåvarande majoriteten i kommunen förlorade valet och inte riktigt kunde acceptera alla förändringar som innebar konkurrentutsättning och utförsäljning så var man helt eniga med den nya majoriteten om att fortsätta projekt Mälarcentrum, som det nu hette.
Politikerna hade i enighet beslutat att ansöka om både EU-bidrag och kulturbidrag tillsammans med sponsorbidrag från företag. Man fick visserligen också låna en del men alla var överens om att detta var ett framtidsprojekt. Numera före detta kommunalrådet gick till sin farbror och frågade om inte han som har tjänat så mycket pengar på markaffärer i staden skulle kunna tänka sig att bidra med en slant. Smickrad över tanken att få ett monument över sin gärning bidrog han med en rejäl grundplåt.

När bygget var färdigt efter två års byggande kom den stora invigningen. Kungen och drottningen kom i en fin båt och lade till vid kulturhusets brygga, där det nu fanns en restaurang med en välkänd krögare som värd. Byggnaden innehöll nu en museidel, där det fanns utställningar om Svea rikes vagga, vilket kommunens politiker tyckte att staden var. Det var ju trots allt här som den första kungen i Sverige blev vald. Vidare fanns en konsertlokal som även användes till konferens och föreläsningar. En temautställning om Mälaren rönte stort intresse, där man visade Mälaren betydelse som kommuniikationsled, som naturbiotop och Mälardalen i ett historiskt perspektiv från järnåldern, via vikingatiden fram till våra dagar. Samlingar från domkyrkans unika bibliotek och från Roggeborgen visades upp. Det fanns också en utställning med tennfigurer. Kulturhuset drog efter invigningen till sig mängder av turister och besökare, tack vare de intressanta utställningarna och det ambitiösa kulturprogrammet med många internationellt kända musiker och artister. Jazzens hus hade flyttat dit och fått ett eget rum för sina samlingar. Man utnyttjade också ofta konsertlokalen med utsålda och bejublade konserter. Stadens eget kulturliv med körer och orkester blomstrade upp och kulturskolan gavs möjlighet att visa upp sina duktiga elever. Den kända restaurangen vid bryggan bidrog också till det stora antalet besökare.
Andra delar av kommunen levde också upp genom besöksnäringen. Det stora slottet, grafikhuset och även den lilla järnvägen som numera gick från slott till slott med slutmålet vid det populära kakslottet i grannkommunen. I skogarna i Bergslagsområdet hade flera upplevelseföretag etablerat sig med vildmarksäventyr och fiske som lockbete. Man kunde också titta på gammal gruvdrift och kolmilor samt äta på det fina vildmarksvärdhuset vid gruvan. I gamla Folkets hus var det numera ett vildmarkscentrum, där man kunde välja mellan ett stort antal friluftsaktiviteter i de vackra omgivningarna.
Kommunens politiker myste, ingen tänkte längre på den bedrövliga ekonomi som en gång var. Samförstånd rådde och ingen skulle längre få för sig att beskylla andra politiker för gamla oförrätter. Istället kände sig alla delaktiga i den fantastiska utvecklingen och stadens medborgare var stolta över att bo i sin stad.
Denna saga är egentligen bara en saga men kan om vi vill bli verklighet. Det är bara fantasi, samarbetsvilja och lite pengar som sätter gränserna.

Kultur vs idrott

Kulturaktiviteter har många gånger haft svårt att hävda sig i förhållande till idrott när det gäller kommunala anslag. Idrottsföreningarna är starka och har effektiva påtryckargrupper med goda politikerkontakter. Exemplen är många på hur kommuner satsar miljontals kronor på sportanläggningar medan kulturen får finna sig i blygsamma almosor. Varför är det så? Jag missunnar inte idrotten väl tilltagna anslag. Idrott är viktigt, framför allt i skolan. Då är det också viktigt att ungdomar får möjlighet att utöva idrott på ändamålsenliga arenor. Men behöver vi konstgräs på uppvärmda fotbollsplaner eller ishallar för att spela ishockey året runt? Varför tas det för givet att kommunens skattepengar ska satsas på flera dyra sporthallar och nya tennisbanor samtidigt som man bara har en enda ändamålsenlig lokal i Strängnäs kommun där man kan hålla konsert, nämligen Paulinska skolans aula. Varför är det självklart att vi ska bygga nya ishallar samtidigt som vi har lagt Strängnäs museum med dess omfattande samlingar i malpåse. Varför har kommunen sagt nej till Jazzens hus, som ville flytta till Strängnäs?
Jag tror att satsning på kultur är väl så viktig som satsningar på idrott. Multeum i Strängnäs har trots små anslag visat att man kan göra fina satsningar på utställningar, föreläsningar och musikframträdanden. Dessa satsningar har skett tack vare engagerad personal på Multeum i samarbete med kulturskolan och föreningsliv. Jag tycker att detta är väl värt all uppmärksamhet av politikerna. Tyvärr är intresset från flertalet politiker inte tillräckligt för att kulturfolket ska få de medel som de så väl förtjänar. Tänk om vi kunde sätta Strängnäs på kulturkartan med en fin konsert- och utställningslokal. Jag ser en vision att Visholmen skulle bli det kulturcentrum som vi så väl behöver. De gamla vattenverksbyggnaderna skulle kunna vara centrum för aktiva konsthantverkare och den intilliggande stora (och fula) tegelbyggnaden skulle kunna bli ett konserthus! Var finns visionerna och modet att föreslå pengar till kulturen?
Jag återkommer med mer funderingar kring kulturen framöver. Jag ser gärna fram emot fler förslag till hur vi ska komma med kreativa idéer för att lyfta upp kulturfrågorna i den lokala debatten inför kommunalvalet. Hör gärna av er.

Ekonomi i kris

Tillbaka efter två dagars genomgång på Bommersvik med kommunledning, KS och presidierna i nämnderna. Ett bestående intryck av dagarna är att den ekonomiska krisen i Strängnäs kommun är illa, riktigt illa! Investeringsmedel för 2011 måste i stor utsträckning lånas upp med en ytterligare ökning av en redan rekordstor skuld. Vi fick också en genomgång av förvaltningarnas behov av anslagshöjningar under kommande tre år. Tyvärr hade inte någon av de kommunala cheferna några förslag till neddragningar och anpassning av verksamheten till en ekonomi i kris. Det är nu upp till oss politiker att prioritera och skära på verksamheter som inte är nödvändiga eller lagreglerade. Det krävs mycket mod och uppriktighet för att kunna förmedla detta budskap till väljarna inför valet. Det är trots allt nödvändigt om inte vi ska hamna i en än värre situation inom några år. Se jämförelsen hur det kan gå på nationell nivå i till exempel Grekland.
Majoriteten har på senare tid berömt sig för att ha vänt ekonomin till plusresultat utan att nämna att detta är huvudsakligen på grund av engångsutbetalningar från regeringen till kommunerna. Inga förslag har kommit från majoriteten om hur vi ska minska vår stora skuldbörda eller vad vi ska förändra för att kunna visa upp nödvändiga plusresultat inom de närmaste åren. Det behövs ett rejält nytänkande för att vända den negativa trenden. Kommunen måste lägga ut mer av sina verksamheter på entreprenad på en konkurrentutsatt marknad. Vi måste vara öppna för privatstyrda servicehem och att ge kommunala skolor en frihet att själva påverka ekonomin genom självstyre, s.k. kommunala friskolor.
KF den 29:e mars kommer huvudsakligen att vara en debatt om den ekonomiska situationen i kommunen. Det ska bli mycket intressant att höra Jens Perssons förslag till hur man skall vända den fortsatt negativa trenden. Vi måste tala klarspråk inför våra väljare! Vågar majoriteten göra detta eller ska man fortsätta att vilseföra kommunmedborgarna med falsk information om att kommunen har gjort ett bra resultat för 2009?

Ekonomisk styrning?

Man upphör inte att förvåna sig över den ekonomiska styrningen av Strängnäs kommun. I gårdagens tidning stod det om samlingen av uppstoppade djur som hittills har kostat en bit över 450.000 i lagringskostnad sedan den förflyttades från Thomasgymnasiet till en lagerplats i Stockholm (!). Finns det ingen ekonomiskt ansvarig i kommunen som reagerar när hyresfakturorna kommer in varje månad med en kostnad på´cirka 12.000 kr per månad för förvaring av en samling uppstoppade djur?! Samtidigt har kommunen ett överskott av tomma lokaler! Med vilken logik fortsätter detta utan att någon reagerar?
Tidigare fick vi i kommunstyrelsen fått veta att sluträkningen för kommunens bidrag till dansbandskampen blev 1,6 miljoner mot beslutade 1,0 miljoner! Varför finns det ingen som reagerar på dessa övertrasseringar?
Det finns gott om andra exempel på hur hyreskontrakt på lokaler som inte används bara fortsätter, hur Campusprojektet har kostat skattebetalarna åtskilliga extra miljoner därför att ingen ha reagerat över hur budgeten överskrids. Detta fortsätter utan att det krävs ansvar från ansvariga tjänstemän. I slutändan är det naturligtvis vi politiker som ansvarar för detta slöseri. Det måste till en attitydförändring, där varje ej beslutad krona utanför budget skall ifrågasättas! Alltför mycket fortsatt låt-gå mentalitet och bristande kontroll och insyn från politiker har varit den gängse kulturen. Jag ställer därför en viss förhoppning till kummunchefen Peter Lundborgs förslag till organisationsförändring. Han har åtminstone en insikt om att det inte kan fortsätta på detta sätt. Sedan är det upp till oss politiker att följa upp att det verkligen också blir en bättre ekonomisk styrning.

SJ, SJ gamle vän

Sj hotar på nytt med att dra in ytterligare förbindelser på Svealandsbanan då man hävdar att dessa tåg är olönsamma. Strängnäs, Nykvarns och Eskilstuna kommuner har satsat åtskilliga miljoner av kommunens skattemedel för att få Svealandsbanan tillstånd. Kommunerna är helt beroende av att trafiken upprätthålls på ett pålitligt och tillfredsställande sätt. I detta läge hotar SJ med utpressningstaktik att om man inte får direkta bidrag från kommunerna så kommer man att dra in ytterligare förbindelser. Ett monopolföretag som SJ kan agera på detta sätt ett tag till men från hösten 2010 kommer en avveckling av SJ's affärsmonopol på järnvägen att genomföras. Detta innebär att SJ knappast borde ha något större förtroende hos kommunerna för att få fortsätta trafikeringen vid en kommande upphandling med detta tillvägagångssätt. Det är fräckt och obegripåligt på det sätt som SJ agerar och därigenom förlorar den lilla rest av förtroende som man eventuellt hade. Man kräver full lönsamhetstäckning på alla tåg men vi får inte se några siffror på hur lönsamma de proppfulla tågen som går i högtrafik är.
Jag ser en lösning som den som tillämpas för tågtrafiken i Syd- och i Västsverige. Där har man täta och pålitliga förbindelser genom långsiktiga trafikavtal, där inte tillfälliga passagerarvariationer styr trafikutbudet. Vi måste kräva att ha en långsiktig trafiklösning med ett trafikföretag som vet vad service är. Alltför många personer är dagligen beroende av detta för att det skall enbart ligga i händerna på SJ. Det är hög tid för kommunerna att agera och inte bara prata!

Avsevärd förbättring av ekonomin?

Det finns olika sätt att dra slutsatser av en faktainformation. Strängnäs kommuns årsbokslut visar ett välbehövligt överskott på 22 miljoner för 2009. Vi bör för att klara kommande investeringar visa ett överskott på minst 2%. Detta klarar vi med nöd och näppe. Kommunalrådet Jens Persson och nu senast Lotta Grönblad, på sin nya blogg, slår sig för bröstet och säger att med den styrande majoriteten under s-medverkan har ekonomin förbättrats avsevärt. Vad har man då gjort för att åstadkomma detta? Jo, man har genomfört landets högsta skattehöjing 2009, man har fortsatt att låna vilket innebär att Strängnäs kommun är den 8:e mest skuldsatta i Sverige. Man har fått engångsbelopp på minst 12 miljoner från regeringen som stödåtgärder på grund av vårt utsatta läge i den ekonomiska krisen.
Låneskulden har fortsatt att öka under den s-ledda majoriteten. Det är inte så svårt att åstadkomma plusresultat när man får statsbidrag som motsvarar nästan hela överskottet samtidigt som man fortsätter att låna pengar. Det är oroande att man inte gör något åt vår stora låneskuld. Det är våra barn som får betala av för vårt oförstånd att leva över våra tillgångar.

Infarten till den dynamiska idyllen

Många av våra vänner som ska besöka oss med bil har svårt att hitta rätt på väg in mot Strängnäs från Stockholm. Infarten via Solberga passerar ett antal fula fyrkantiga lagerbyggnader och ett tiotal rondeller innan man så småningom i bästa fall börjar närma sig stadskärnan. Dålig skyltning och brist på informationstavlor bidrar till förvirringen. Förstahandsintrycket av idyllen Strängnäs är långt ifrån idylliskt. Jag läser därför med tillfredsställelse att Vägverket och kommunen nu diskuterar en ny infart mot Strängnäs. Det är mycket välkommet. Ska Strängnäs stad locka till sig fler turister som hittar ända in till stadskärnan så krävs både en tydlig infart och bättre skyltning. Mariefred har bättre förstått detta. Där kommer man direkt in i staden och välkomnas av en trevlig infart. Vår vackra stadskärna förtjänar en bättre entré.

I s-ledband

C+fp i majoriteten i Strängnäs kommun har åter visat att det är viktigare att följa det stora partiet än att följa sitt eget partiprogram. En motion från Mariefredspartiet om att låta Mariefredsskolan bli självständigare med möjlighet till ökat inflytande över egen ekonomi har avslagits av majoriteten i Mariefredsnämnden. På riksnivå är fp för ett ökat självstyre av kommunala skolor men på det lokala planet agerar man precis tvärt om. Det är en parallell till centerns avslag i KF till sin egen hjärtefråga om utredningav ökad andel lokal producerad mat i skolor. Selaöhemmets nedläggning är ett annat exempel.
Detta är en förtroendekris för de lokala c och fp-politikerna. Hur ska vi kunna lite på våra politiker som går emot sitt eget partiprogram. Jag hoppas att väljarna kommer ihåg detta inför höstens val. Jag lovar att vi kommer att följa upp denna diskussion i KF framöver.

Politiskt hyckleri

Jordbruksministern var på besök i Strängnäs kommun i veckan, inbjuden av sin partibroder Jens Persson. Temat var att gynna lokala matproducenter genom att ställa krav vid upphandlingar och därigenom både skapa lokala arbetstillfällen och förhoppningsvis bättre matkvalitet. Jordbruksministern ansåg att "lokala politiker måste ta tillbaka makten över maten och ställa krav vid upphandlingar". Han ansåg att detta var inte bara möjligt utan också önskvärt om vi ska uppnå regeringens mål på en större andel närproducerade och ekologiska livsmedel.
Veckan innan hade majoriteten med Jens Persson i spetsen avslagit en motion i KF från Strängnäspartiet om att utreda förutsättningarna att i större utsträckning upphandla närproducerad och ekologisk mat till kommunens skolor och servicehem. Kan man tänka sig ett större avstånd mellan ord och handling? Detta är hyckleri på hög nivå. Inte undra på att allmänheten misstror politiker.

Fullmäktigedebatten 25 januari

KF-debatten i Åkers Folkets Hus var intressant på många sätt. Man kan märka att valet börjar närma sig då flera inlägg blev mer retoriska och debatten kring skolan, som kommer att bli en av de stora frågorna i kommunalvalet, hettade till ordentligt. Om detta har Maria von Betzen skrivit i sin blogg. Anmärkningsvärt var Leif Lindströms(s) och Björn Linds(fp)inlägg, där man försökte tysta debatten med att oppositionen har förverkat sin rätt att kritisera majoritetens förslag då man inte har lagt fram ett eget förslag! Detta gjordes ju i budgetdebatten i decemeber men röstades då tyvärr ned. Kvar står enbart majoritetens förslag till elevpeng och då är det inte så konstigt att oppositionen inte deltar i beslutet men ändå har rätt att kritisera förslaget.
Det var också en lång debatt om Strängnäspartiets förslag till utredning om närproducerad och ekologisk mat till skolor och servicehem i enlighet med regeringens mål om att öka andelen ekologiskt producerad mat till 25%. Detta förslag till utredning röstades ned av majoriteten. Man vill inte ens utreda möjligheten trots regeringens ambition att öka andelen ekologiskt producerad mat! Fp och inte minst centern sitter i en majoritet där man röstar ner sina egna förslag som på riksnivå är viktiga mål!
Underlaget till beslut som har skrivits av tjänstemännen var beklämmande. Citat från underlaget: "Planeringen av matsedeln får i större utsträckning utgå från säsongsprodukter.." "Sådana ändringar av matsedeln kräver ett medvetet arbete..." "De förväntas äta en mat som de kanske inte är vana vid." (!!!) "Det kräver också en positiv attityd från all personal som är inblandad i hanteringen av mat" Underlag med citat som dessa skall vi förtroendevalda ha som beslutsvägledning! Det är subjektiva och felaktiga inlägg vars enda syfte är att stoppa en motion som ligger i tiden. Jag är ytterst besvärad av att vi förtroendevalda ska få ta del av så tendensiösa beslutsunderlag som dessutom är behäftade med flera felaktiga argument för att få oss att avslå motionen. Man skriver till exempel att det är olagligt enligt lagen om offentlig upphandling att begränsa upphandlingen med krav som ovan. Detta är inte sant och ett flertal kommuner har satsat på närproducerade livsmedel. I dagsläget kommer pannkakorna som serveras i Strängnäs kommun enligt uppgift från Polen. Det krävs tydligen enligt kommunens handläggare i detta ärendet större arbete att förändra personalens attityder till matsedeln genom att öka inköp av närproducerad mat än att köpa pannkakor från Polen.
Jag blir upprörd över att majoriteten inte ens vill diskutera denna principiellt viktiga fråga utan att i stället blandar ihop den med frågan att lägga ut matproduktionen på entreprenad. Oavsett om maten produceras i kommunens regi eller av privata aktörer så tycker jag att kommunen skall ta ansvar för att skolelever och boende på servicehem skall få mat med en bra matkvalitet. Varför vill man inte ta tag i denna frågan? Varför vill centern lokalt avlå förslaget om att utreda matfrågan? Är man så beroende av (s) så att man helt går ifrån sina egna hjärtefrågor på riksplanet?