Även jag som moderat politiker kan reagera mot tokiga förslag som regeringen hittar på. I detta fall har man gett Transportstyrelsen direktiv att utforma nya inspektions- och tillståndsavgifter för järnvägstrafik, även omfattande ideellt arbetande museijärnvägsföreningar. Förslaget innebär att en museiförening med en omsättning som understiger en miljon kronor och enbart har ideellt arbetande medlemmar kan få betala flera hundra tusen kronor i tillståndsavgifter för att få köra på egen järnväg. Museiföreningar likställs med transportföretag som SJ och SL vad det gäller inspektions- och tillståndsavgifter.
Förslaget är inte bara tossigt, det är ett fullkomligt dråpslag för alla ideellt arbetande föreningar som tar tillvara och vårdar ett kulturhistoriskt arv enbart med ideella medel och biljettintäkter.
Regeringens småsinta inställning till detta arbete är upprörande! Man kan inte genom ett plötsligt beslut chockhöja avgifter som skulle göra att en hel museibranch riskerar att försvinna. Förutom det kulturhistoriska arvet innebär verksamheten som exempelvis i Mariefred stora turistintäkter för både kommunen och enskilda företagare i Mariefred.
Vi hoppas att regeringen fortfarande tar sitt förnuft till fånga annars är det tveksamt om jag i valtider vill bidra till att tala mig varm för en regering som fullständigt skjuter en ideell verksamhet i sank.
måndag 26 juli 2010
tisdag 15 juni 2010
Ekonomiskt lättsinne
Den härskande s-ledda majoriteten i Strängnäs kommun uppvisar ett häpnadsväckande ekonomiskt lättsinne. Måndagens ekonomiska debatt i KF visade tydligt hur lätt man tar på att Strängnäs kommun är en av landets mest skuldtyngda. Kommunalrådet Jens Persson (C) menade att "vi kan sova gott om nätterna, skulden finns ju huvudsakligen i de kommunala bolagen. I själva verket har kommunen en god ekonomi." Att vi har en skuld på närmare 3,5 miljarder och årligen betalar en ränta på 80 miljoner kronor bekymrade honom tydligen inte. Hur kommer räntekostnaden att bli när räntan går upp från denna rekordlåga nivån? Kommunalrådet Björn Lindh (fp) spädde på med att säga att "det är väl inget så konstigt att man lånar pengar till investeringar. Under min tid som fastighetsmäklare lånade de flesta för att köpa sin bostad!"
Jag undrar vad banken skulle säga om en fastighetsköpare först lånar till hela husköpet och därefter vill ha lån för att klara av driftskostnaderna! Detta är i praktiken vad Strängnäs kommun har gjort. Man har varit tvungen att låna för att klara av löneutbetalningarna.
Majoriteten gör nu allt för att få oss att tro att vi har en god ekonomi. Man hänvisar till 2009 års plusresultat. Det är ju inte särsklit svårt att trolla fram ett plusresultat om man får ett antal miljoner i statligt stöd, gör den högsta skattehöjningen i landet och lånar ytterligare ett antal hundra miljoner. I själva verket måste kommunen under lång tid kämpa med skyhöga räntekostnader orsakade av miljardlånen. Det finns inga planer i närtid på att amortera av på skulden.
Vi måste sätta stopp för detta ekonomiska lättsinne genom att se till att en ny moderatledd majoritet sanerar kommunens finanser.
Jag undrar vad banken skulle säga om en fastighetsköpare först lånar till hela husköpet och därefter vill ha lån för att klara av driftskostnaderna! Detta är i praktiken vad Strängnäs kommun har gjort. Man har varit tvungen att låna för att klara av löneutbetalningarna.
Majoriteten gör nu allt för att få oss att tro att vi har en god ekonomi. Man hänvisar till 2009 års plusresultat. Det är ju inte särsklit svårt att trolla fram ett plusresultat om man får ett antal miljoner i statligt stöd, gör den högsta skattehöjningen i landet och lånar ytterligare ett antal hundra miljoner. I själva verket måste kommunen under lång tid kämpa med skyhöga räntekostnader orsakade av miljardlånen. Det finns inga planer i närtid på att amortera av på skulden.
Vi måste sätta stopp för detta ekonomiska lättsinne genom att se till att en ny moderatledd majoritet sanerar kommunens finanser.
måndag 24 maj 2010
Nedläggningsbeslut av Långbergsskolan
Det var som jag trodde. Långbergsskolan har lagts ner. Lotta Grönblad har hela tiden sagt att det är en temporär förflyttning till Karinslundsskolan men verkligheten är en annan. I fullmäktige debatterades skollokalsutredningen och i detta sammanhang ställde jag frågan till BUN-ordföranden Lotta Grönblad om det finns någon tidplan och finansiering för en återflytt av Långbergsskolans elever. Hon ville inte svara på den frågan under punkten skollokalsutredningen så jag ställde frågan på nytt under punkten ledamöters frågestund. Frågan var om det finns någon tids- och finansieringsplan för återupptagandet av Långbergsskolan. Efter ett mycket svävande svar från Lotta om diverse flyttkostnader och viss renoveringskostnad av Karinsludsskolan ställde jag åter frågan om renoveringen av LÅNGBERGSSKOLAN. Svaret blev då att "det ligger så långt in i framtiden så det har vi inte tagit ställning till. 5-10 årsplaner gjordes bara i Sovjet"!!!
Detta är häpnadsväckande att en politiker för väljare bakom ljuset genom att lova att flytten till Karinslundsskola är en temporär lösning men att man har en egen agenda som innebär att det ligger åtminstone 10 år framåt i tiden. Detta är ett falskspel mot väljarna som majoriteten driver. Det finns ingen ärlighet och anständighet i politiska beslut med ett sådant tillvägagångssätt. Vi måste se till att få en ny majoritet efter nästa val!
Detta är häpnadsväckande att en politiker för väljare bakom ljuset genom att lova att flytten till Karinslundsskola är en temporär lösning men att man har en egen agenda som innebär att det ligger åtminstone 10 år framåt i tiden. Detta är ett falskspel mot väljarna som majoriteten driver. Det finns ingen ärlighet och anständighet i politiska beslut med ett sådant tillvägagångssätt. Vi måste se till att få en ny majoritet efter nästa val!
tisdag 11 maj 2010
Majoritetens snurriga beslut
Åter har majoriteten i Strängnäs kommun visat sin rätta sida. Man talar om öppenhet och vikten av att lyssna på medborgarna men visar återigen att man gör precis tvärt om. Långbergsskolan har nu enligt s+c+fp beslut i BU-nämnden lagts ner för att istället bussa barnen till Karinslundsskolan. Motivet skulle vara att det är för många barn på Långbergsskolan! Jag förstår ingenting av denna logiken. Måste man lägga ner en hel skola för att det är för många barn som söker sig dit? Om det nu inte finns plats för alla elever så kan väl de som inte får plats gå på Vasaskolan eller Finningeskolan! Varför måste alla elever flytta eller har jag missuppfattat det hela? Det är väl ingen som tror på majoritetens besked att en ny Långbergsskola skall byggas. Med den ekonomi som kommunen har så lär detta inte hända inom överskådlig tid. Beslutet är inget annat än en nedläggningsbeslut av en fungerande populär skola med vilseförande argument.
Det är också upprörande ur ett demokratiskt perspektiv att beslut med så stora konsekvenser inte kommer upp i kommunfullmäktige. Det finns stora paralleller med nedläggningen av Selaöhemmet, där man också lovade att bygga ett nytt hem om några år utan att ha någon finansiering av det nya bygget.
Skollokalsfrågan har skötts på ett skandalöst sätt av den icke valda majoriteten. Man har talat om den stora centrumskolan som skulle byggas, man har talat om nedläggning av Tosteröskolan och nu har man lagt ner Långbergsskolan. Man hoppar från ett förslag till ett annat utan någon långsiktighet, utan seriösa ekonomiska kalkyler, utan att utreda barn- eller miljöperspektiv.
Det finns bara ett sätt att få stopp på alla stolliga beslut: Att välja en ny ansvarstagande politisk majoritet i valet i september.
Det är också upprörande ur ett demokratiskt perspektiv att beslut med så stora konsekvenser inte kommer upp i kommunfullmäktige. Det finns stora paralleller med nedläggningen av Selaöhemmet, där man också lovade att bygga ett nytt hem om några år utan att ha någon finansiering av det nya bygget.
Skollokalsfrågan har skötts på ett skandalöst sätt av den icke valda majoriteten. Man har talat om den stora centrumskolan som skulle byggas, man har talat om nedläggning av Tosteröskolan och nu har man lagt ner Långbergsskolan. Man hoppar från ett förslag till ett annat utan någon långsiktighet, utan seriösa ekonomiska kalkyler, utan att utreda barn- eller miljöperspektiv.
Det finns bara ett sätt att få stopp på alla stolliga beslut: Att välja en ny ansvarstagande politisk majoritet i valet i september.
tisdag 30 mars 2010
Sagan om den lilla staden
På kommunfullmäktige i måndags hade vi framtidsvisioner på dagordningen. Dagens ekonomiska problem blandades med framtidsvisioner i inläggen. Det märks att det snart är val. Mitt inlägg var i form av en saga som ni kan läsa nedan. Hoppas att den blir sann någon gång.
Det var en gång en liten stad som låg vid en vacker sjö inte så långt borta från den stora huvudstaden. Människorna i staden trivdes egentligen ganska bra men det var bland de styrande ett ständigt grälande om ekonomi och vems fel det var att man hade lånat så mycket pengar som man egentligen inte hade råd med. De som bestämde sade att det var det de som bestämde förut som hade gjort fel och nu hade de nya makthavarna äntligen rättat till det genom att ta in mer pengar från människorna i staden och att man hade fått mer pengar från regeringen. De som inte fick bestämma mer sade att det är de som bestämmer nu som gör fel och att vi måste spara. Så höll de på fast de egentligen i grunden var så ense om vad som skulle göras men det kunde man ju inte erkänna eftersom det var valår och alla måste visa att det är vi som är duktigast. Man var också ense om att vi borde egentligen kunna ha det ganska bra eftersom vi bor så fint och många fler skulle vilja bo här
Istället för att gräla om vem som var orsaken till att det var tomt i kommunens kassakista så kom någon på att vi måste tänka nytt och våga satsa istället för att bara vända på de få slantar som vi har.
Vi måste göra något som människorna kan vara stolta över och som gör att staden blir uppmärksammad så att folk vill komma hit. Men detta kostar ju pengar och vi kan ju inte låna mer sade några politiker. Men kanske vi kunde börja med att skissa på ett projekt där alla får vara med och känna sig delaktiga. Kommunalrådet som egentligen var för kreativa idéer oh nytänkande tyckte vid närmare eftertanke att det var nog inte så dumt. Då skulle folk tänka positiva tankar istället för att gnälla på de som bestämmer. Då kanske vi också kan få förslag om hur vi ska finansiera det.
Därmed startade också den stora rådslagsprocessen. Medborgarna fick komma med idéer och en massa kreativa förslag kom fram.
Någon kläckte en idé om att vi skulle satsa på Mälardalens kulturhus och att det skulle ligga på den fina lilla halvö som ligger mitt inne i den lilla stadens vackra hamn. Det fanns redan goda exempel från andra ställen där man hade gjort satsningar som hade blivit ett lyft för hela kommunen. Vara kommun på Västgötaslätten hade byggt ett fint konserthus, Privata exempel var Dalhalla i Rättvik, Wiijs trädgårdar i Ockelbo och Järna kulturhus. Alla dessa exempel hade det gemensamt att de har gett kommunen ett stort tillskott av besökare, inflyttade och arbetstillfällen trots att man från början inte hade några pengar för finansieringen.
Stadens makthavare blev alltmer entusiastiska över alla kreativa idéer som kom in att man nästan glömde bort att man knappt hade några pengar. När väl valet var undanstökat, kom det nya krafter till makten som också bidrog med nytt tänkande. Man sålde av delar av de kommunala bolagen och fick på det viset in en hel del pengar att betala av på den stora skulden. Man lät företag få sköta en del av de saker som kommunen innan hade gjort och gav därmed möjlighet för människor att själva välja vem de ville ha för servicetjänster inom vård och omsorg. Man samarbetade med kyrkan som upplät lokaler för både äldre och ungdomsgrupper. Äldreomsorgen blev ett rejält lyft när yngre pensionärer fick möjlighet att driva ett dagcenter där man också gjorde hembesök hos äldre med omsorgsbehov. Det blev en samlingspunkt för många nya kreativa verksamheter. Några äldre engagerade sig i skolverksamheten som klassmormor/morfar och tog hand om en del ungdomar som annars var på drift. På så vis minskade också socialkostnaderna i kommunen.
Vad hände då med det stora kulturprojektet? Jo, trots att den dåvarande majoriteten i kommunen förlorade valet och inte riktigt kunde acceptera alla förändringar som innebar konkurrentutsättning och utförsäljning så var man helt eniga med den nya majoriteten om att fortsätta projekt Mälarcentrum, som det nu hette.
Politikerna hade i enighet beslutat att ansöka om både EU-bidrag och kulturbidrag tillsammans med sponsorbidrag från företag. Man fick visserligen också låna en del men alla var överens om att detta var ett framtidsprojekt. Numera före detta kommunalrådet gick till sin farbror och frågade om inte han som har tjänat så mycket pengar på markaffärer i staden skulle kunna tänka sig att bidra med en slant. Smickrad över tanken att få ett monument över sin gärning bidrog han med en rejäl grundplåt.
När bygget var färdigt efter två års byggande kom den stora invigningen. Kungen och drottningen kom i en fin båt och lade till vid kulturhusets brygga, där det nu fanns en restaurang med en välkänd krögare som värd. Byggnaden innehöll nu en museidel, där det fanns utställningar om Svea rikes vagga, vilket kommunens politiker tyckte att staden var. Det var ju trots allt här som den första kungen i Sverige blev vald. Vidare fanns en konsertlokal som även användes till konferens och föreläsningar. En temautställning om Mälaren rönte stort intresse, där man visade Mälaren betydelse som kommuniikationsled, som naturbiotop och Mälardalen i ett historiskt perspektiv från järnåldern, via vikingatiden fram till våra dagar. Samlingar från domkyrkans unika bibliotek och från Roggeborgen visades upp. Det fanns också en utställning med tennfigurer. Kulturhuset drog efter invigningen till sig mängder av turister och besökare, tack vare de intressanta utställningarna och det ambitiösa kulturprogrammet med många internationellt kända musiker och artister. Jazzens hus hade flyttat dit och fått ett eget rum för sina samlingar. Man utnyttjade också ofta konsertlokalen med utsålda och bejublade konserter. Stadens eget kulturliv med körer och orkester blomstrade upp och kulturskolan gavs möjlighet att visa upp sina duktiga elever. Den kända restaurangen vid bryggan bidrog också till det stora antalet besökare.
Andra delar av kommunen levde också upp genom besöksnäringen. Det stora slottet, grafikhuset och även den lilla järnvägen som numera gick från slott till slott med slutmålet vid det populära kakslottet i grannkommunen. I skogarna i Bergslagsområdet hade flera upplevelseföretag etablerat sig med vildmarksäventyr och fiske som lockbete. Man kunde också titta på gammal gruvdrift och kolmilor samt äta på det fina vildmarksvärdhuset vid gruvan. I gamla Folkets hus var det numera ett vildmarkscentrum, där man kunde välja mellan ett stort antal friluftsaktiviteter i de vackra omgivningarna.
Kommunens politiker myste, ingen tänkte längre på den bedrövliga ekonomi som en gång var. Samförstånd rådde och ingen skulle längre få för sig att beskylla andra politiker för gamla oförrätter. Istället kände sig alla delaktiga i den fantastiska utvecklingen och stadens medborgare var stolta över att bo i sin stad.
Denna saga är egentligen bara en saga men kan om vi vill bli verklighet. Det är bara fantasi, samarbetsvilja och lite pengar som sätter gränserna.
Det var en gång en liten stad som låg vid en vacker sjö inte så långt borta från den stora huvudstaden. Människorna i staden trivdes egentligen ganska bra men det var bland de styrande ett ständigt grälande om ekonomi och vems fel det var att man hade lånat så mycket pengar som man egentligen inte hade råd med. De som bestämde sade att det var det de som bestämde förut som hade gjort fel och nu hade de nya makthavarna äntligen rättat till det genom att ta in mer pengar från människorna i staden och att man hade fått mer pengar från regeringen. De som inte fick bestämma mer sade att det är de som bestämmer nu som gör fel och att vi måste spara. Så höll de på fast de egentligen i grunden var så ense om vad som skulle göras men det kunde man ju inte erkänna eftersom det var valår och alla måste visa att det är vi som är duktigast. Man var också ense om att vi borde egentligen kunna ha det ganska bra eftersom vi bor så fint och många fler skulle vilja bo här
Istället för att gräla om vem som var orsaken till att det var tomt i kommunens kassakista så kom någon på att vi måste tänka nytt och våga satsa istället för att bara vända på de få slantar som vi har.
Vi måste göra något som människorna kan vara stolta över och som gör att staden blir uppmärksammad så att folk vill komma hit. Men detta kostar ju pengar och vi kan ju inte låna mer sade några politiker. Men kanske vi kunde börja med att skissa på ett projekt där alla får vara med och känna sig delaktiga. Kommunalrådet som egentligen var för kreativa idéer oh nytänkande tyckte vid närmare eftertanke att det var nog inte så dumt. Då skulle folk tänka positiva tankar istället för att gnälla på de som bestämmer. Då kanske vi också kan få förslag om hur vi ska finansiera det.
Därmed startade också den stora rådslagsprocessen. Medborgarna fick komma med idéer och en massa kreativa förslag kom fram.
Någon kläckte en idé om att vi skulle satsa på Mälardalens kulturhus och att det skulle ligga på den fina lilla halvö som ligger mitt inne i den lilla stadens vackra hamn. Det fanns redan goda exempel från andra ställen där man hade gjort satsningar som hade blivit ett lyft för hela kommunen. Vara kommun på Västgötaslätten hade byggt ett fint konserthus, Privata exempel var Dalhalla i Rättvik, Wiijs trädgårdar i Ockelbo och Järna kulturhus. Alla dessa exempel hade det gemensamt att de har gett kommunen ett stort tillskott av besökare, inflyttade och arbetstillfällen trots att man från början inte hade några pengar för finansieringen.
Stadens makthavare blev alltmer entusiastiska över alla kreativa idéer som kom in att man nästan glömde bort att man knappt hade några pengar. När väl valet var undanstökat, kom det nya krafter till makten som också bidrog med nytt tänkande. Man sålde av delar av de kommunala bolagen och fick på det viset in en hel del pengar att betala av på den stora skulden. Man lät företag få sköta en del av de saker som kommunen innan hade gjort och gav därmed möjlighet för människor att själva välja vem de ville ha för servicetjänster inom vård och omsorg. Man samarbetade med kyrkan som upplät lokaler för både äldre och ungdomsgrupper. Äldreomsorgen blev ett rejält lyft när yngre pensionärer fick möjlighet att driva ett dagcenter där man också gjorde hembesök hos äldre med omsorgsbehov. Det blev en samlingspunkt för många nya kreativa verksamheter. Några äldre engagerade sig i skolverksamheten som klassmormor/morfar och tog hand om en del ungdomar som annars var på drift. På så vis minskade också socialkostnaderna i kommunen.
Vad hände då med det stora kulturprojektet? Jo, trots att den dåvarande majoriteten i kommunen förlorade valet och inte riktigt kunde acceptera alla förändringar som innebar konkurrentutsättning och utförsäljning så var man helt eniga med den nya majoriteten om att fortsätta projekt Mälarcentrum, som det nu hette.
Politikerna hade i enighet beslutat att ansöka om både EU-bidrag och kulturbidrag tillsammans med sponsorbidrag från företag. Man fick visserligen också låna en del men alla var överens om att detta var ett framtidsprojekt. Numera före detta kommunalrådet gick till sin farbror och frågade om inte han som har tjänat så mycket pengar på markaffärer i staden skulle kunna tänka sig att bidra med en slant. Smickrad över tanken att få ett monument över sin gärning bidrog han med en rejäl grundplåt.
När bygget var färdigt efter två års byggande kom den stora invigningen. Kungen och drottningen kom i en fin båt och lade till vid kulturhusets brygga, där det nu fanns en restaurang med en välkänd krögare som värd. Byggnaden innehöll nu en museidel, där det fanns utställningar om Svea rikes vagga, vilket kommunens politiker tyckte att staden var. Det var ju trots allt här som den första kungen i Sverige blev vald. Vidare fanns en konsertlokal som även användes till konferens och föreläsningar. En temautställning om Mälaren rönte stort intresse, där man visade Mälaren betydelse som kommuniikationsled, som naturbiotop och Mälardalen i ett historiskt perspektiv från järnåldern, via vikingatiden fram till våra dagar. Samlingar från domkyrkans unika bibliotek och från Roggeborgen visades upp. Det fanns också en utställning med tennfigurer. Kulturhuset drog efter invigningen till sig mängder av turister och besökare, tack vare de intressanta utställningarna och det ambitiösa kulturprogrammet med många internationellt kända musiker och artister. Jazzens hus hade flyttat dit och fått ett eget rum för sina samlingar. Man utnyttjade också ofta konsertlokalen med utsålda och bejublade konserter. Stadens eget kulturliv med körer och orkester blomstrade upp och kulturskolan gavs möjlighet att visa upp sina duktiga elever. Den kända restaurangen vid bryggan bidrog också till det stora antalet besökare.
Andra delar av kommunen levde också upp genom besöksnäringen. Det stora slottet, grafikhuset och även den lilla järnvägen som numera gick från slott till slott med slutmålet vid det populära kakslottet i grannkommunen. I skogarna i Bergslagsområdet hade flera upplevelseföretag etablerat sig med vildmarksäventyr och fiske som lockbete. Man kunde också titta på gammal gruvdrift och kolmilor samt äta på det fina vildmarksvärdhuset vid gruvan. I gamla Folkets hus var det numera ett vildmarkscentrum, där man kunde välja mellan ett stort antal friluftsaktiviteter i de vackra omgivningarna.
Kommunens politiker myste, ingen tänkte längre på den bedrövliga ekonomi som en gång var. Samförstånd rådde och ingen skulle längre få för sig att beskylla andra politiker för gamla oförrätter. Istället kände sig alla delaktiga i den fantastiska utvecklingen och stadens medborgare var stolta över att bo i sin stad.
Denna saga är egentligen bara en saga men kan om vi vill bli verklighet. Det är bara fantasi, samarbetsvilja och lite pengar som sätter gränserna.
fredag 19 mars 2010
Kultur vs idrott
Kulturaktiviteter har många gånger haft svårt att hävda sig i förhållande till idrott när det gäller kommunala anslag. Idrottsföreningarna är starka och har effektiva påtryckargrupper med goda politikerkontakter. Exemplen är många på hur kommuner satsar miljontals kronor på sportanläggningar medan kulturen får finna sig i blygsamma almosor. Varför är det så? Jag missunnar inte idrotten väl tilltagna anslag. Idrott är viktigt, framför allt i skolan. Då är det också viktigt att ungdomar får möjlighet att utöva idrott på ändamålsenliga arenor. Men behöver vi konstgräs på uppvärmda fotbollsplaner eller ishallar för att spela ishockey året runt? Varför tas det för givet att kommunens skattepengar ska satsas på flera dyra sporthallar och nya tennisbanor samtidigt som man bara har en enda ändamålsenlig lokal i Strängnäs kommun där man kan hålla konsert, nämligen Paulinska skolans aula. Varför är det självklart att vi ska bygga nya ishallar samtidigt som vi har lagt Strängnäs museum med dess omfattande samlingar i malpåse. Varför har kommunen sagt nej till Jazzens hus, som ville flytta till Strängnäs?
Jag tror att satsning på kultur är väl så viktig som satsningar på idrott. Multeum i Strängnäs har trots små anslag visat att man kan göra fina satsningar på utställningar, föreläsningar och musikframträdanden. Dessa satsningar har skett tack vare engagerad personal på Multeum i samarbete med kulturskolan och föreningsliv. Jag tycker att detta är väl värt all uppmärksamhet av politikerna. Tyvärr är intresset från flertalet politiker inte tillräckligt för att kulturfolket ska få de medel som de så väl förtjänar. Tänk om vi kunde sätta Strängnäs på kulturkartan med en fin konsert- och utställningslokal. Jag ser en vision att Visholmen skulle bli det kulturcentrum som vi så väl behöver. De gamla vattenverksbyggnaderna skulle kunna vara centrum för aktiva konsthantverkare och den intilliggande stora (och fula) tegelbyggnaden skulle kunna bli ett konserthus! Var finns visionerna och modet att föreslå pengar till kulturen?
Jag återkommer med mer funderingar kring kulturen framöver. Jag ser gärna fram emot fler förslag till hur vi ska komma med kreativa idéer för att lyfta upp kulturfrågorna i den lokala debatten inför kommunalvalet. Hör gärna av er.
Jag tror att satsning på kultur är väl så viktig som satsningar på idrott. Multeum i Strängnäs har trots små anslag visat att man kan göra fina satsningar på utställningar, föreläsningar och musikframträdanden. Dessa satsningar har skett tack vare engagerad personal på Multeum i samarbete med kulturskolan och föreningsliv. Jag tycker att detta är väl värt all uppmärksamhet av politikerna. Tyvärr är intresset från flertalet politiker inte tillräckligt för att kulturfolket ska få de medel som de så väl förtjänar. Tänk om vi kunde sätta Strängnäs på kulturkartan med en fin konsert- och utställningslokal. Jag ser en vision att Visholmen skulle bli det kulturcentrum som vi så väl behöver. De gamla vattenverksbyggnaderna skulle kunna vara centrum för aktiva konsthantverkare och den intilliggande stora (och fula) tegelbyggnaden skulle kunna bli ett konserthus! Var finns visionerna och modet att föreslå pengar till kulturen?
Jag återkommer med mer funderingar kring kulturen framöver. Jag ser gärna fram emot fler förslag till hur vi ska komma med kreativa idéer för att lyfta upp kulturfrågorna i den lokala debatten inför kommunalvalet. Hör gärna av er.
tisdag 9 mars 2010
Ekonomi i kris
Tillbaka efter två dagars genomgång på Bommersvik med kommunledning, KS och presidierna i nämnderna. Ett bestående intryck av dagarna är att den ekonomiska krisen i Strängnäs kommun är illa, riktigt illa! Investeringsmedel för 2011 måste i stor utsträckning lånas upp med en ytterligare ökning av en redan rekordstor skuld. Vi fick också en genomgång av förvaltningarnas behov av anslagshöjningar under kommande tre år. Tyvärr hade inte någon av de kommunala cheferna några förslag till neddragningar och anpassning av verksamheten till en ekonomi i kris. Det är nu upp till oss politiker att prioritera och skära på verksamheter som inte är nödvändiga eller lagreglerade. Det krävs mycket mod och uppriktighet för att kunna förmedla detta budskap till väljarna inför valet. Det är trots allt nödvändigt om inte vi ska hamna i en än värre situation inom några år. Se jämförelsen hur det kan gå på nationell nivå i till exempel Grekland.
Majoriteten har på senare tid berömt sig för att ha vänt ekonomin till plusresultat utan att nämna att detta är huvudsakligen på grund av engångsutbetalningar från regeringen till kommunerna. Inga förslag har kommit från majoriteten om hur vi ska minska vår stora skuldbörda eller vad vi ska förändra för att kunna visa upp nödvändiga plusresultat inom de närmaste åren. Det behövs ett rejält nytänkande för att vända den negativa trenden. Kommunen måste lägga ut mer av sina verksamheter på entreprenad på en konkurrentutsatt marknad. Vi måste vara öppna för privatstyrda servicehem och att ge kommunala skolor en frihet att själva påverka ekonomin genom självstyre, s.k. kommunala friskolor.
KF den 29:e mars kommer huvudsakligen att vara en debatt om den ekonomiska situationen i kommunen. Det ska bli mycket intressant att höra Jens Perssons förslag till hur man skall vända den fortsatt negativa trenden. Vi måste tala klarspråk inför våra väljare! Vågar majoriteten göra detta eller ska man fortsätta att vilseföra kommunmedborgarna med falsk information om att kommunen har gjort ett bra resultat för 2009?
Majoriteten har på senare tid berömt sig för att ha vänt ekonomin till plusresultat utan att nämna att detta är huvudsakligen på grund av engångsutbetalningar från regeringen till kommunerna. Inga förslag har kommit från majoriteten om hur vi ska minska vår stora skuldbörda eller vad vi ska förändra för att kunna visa upp nödvändiga plusresultat inom de närmaste åren. Det behövs ett rejält nytänkande för att vända den negativa trenden. Kommunen måste lägga ut mer av sina verksamheter på entreprenad på en konkurrentutsatt marknad. Vi måste vara öppna för privatstyrda servicehem och att ge kommunala skolor en frihet att själva påverka ekonomin genom självstyre, s.k. kommunala friskolor.
KF den 29:e mars kommer huvudsakligen att vara en debatt om den ekonomiska situationen i kommunen. Det ska bli mycket intressant att höra Jens Perssons förslag till hur man skall vända den fortsatt negativa trenden. Vi måste tala klarspråk inför våra väljare! Vågar majoriteten göra detta eller ska man fortsätta att vilseföra kommunmedborgarna med falsk information om att kommunen har gjort ett bra resultat för 2009?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
