Sagan om den lilla staden

På kommunfullmäktige i måndags hade vi framtidsvisioner på dagordningen. Dagens ekonomiska problem blandades med framtidsvisioner i inläggen. Det märks att det snart är val. Mitt inlägg var i form av en saga som ni kan läsa nedan. Hoppas att den blir sann någon gång.
Det var en gång en liten stad som låg vid en vacker sjö inte så långt borta från den stora huvudstaden. Människorna i staden trivdes egentligen ganska bra men det var bland de styrande ett ständigt grälande om ekonomi och vems fel det var att man hade lånat så mycket pengar som man egentligen inte hade råd med. De som bestämde sade att det var det de som bestämde förut som hade gjort fel och nu hade de nya makthavarna äntligen rättat till det genom att ta in mer pengar från människorna i staden och att man hade fått mer pengar från regeringen. De som inte fick bestämma mer sade att det är de som bestämmer nu som gör fel och att vi måste spara. Så höll de på fast de egentligen i grunden var så ense om vad som skulle göras men det kunde man ju inte erkänna eftersom det var valår och alla måste visa att det är vi som är duktigast. Man var också ense om att vi borde egentligen kunna ha det ganska bra eftersom vi bor så fint och många fler skulle vilja bo här
Istället för att gräla om vem som var orsaken till att det var tomt i kommunens kassakista så kom någon på att vi måste tänka nytt och våga satsa istället för att bara vända på de få slantar som vi har.
Vi måste göra något som människorna kan vara stolta över och som gör att staden blir uppmärksammad så att folk vill komma hit. Men detta kostar ju pengar och vi kan ju inte låna mer sade några politiker. Men kanske vi kunde börja med att skissa på ett projekt där alla får vara med och känna sig delaktiga. Kommunalrådet som egentligen var för kreativa idéer oh nytänkande tyckte vid närmare eftertanke att det var nog inte så dumt. Då skulle folk tänka positiva tankar istället för att gnälla på de som bestämmer. Då kanske vi också kan få förslag om hur vi ska finansiera det.
Därmed startade också den stora rådslagsprocessen. Medborgarna fick komma med idéer och en massa kreativa förslag kom fram.
Någon kläckte en idé om att vi skulle satsa på Mälardalens kulturhus och att det skulle ligga på den fina lilla halvö som ligger mitt inne i den lilla stadens vackra hamn. Det fanns redan goda exempel från andra ställen där man hade gjort satsningar som hade blivit ett lyft för hela kommunen. Vara kommun på Västgötaslätten hade byggt ett fint konserthus, Privata exempel var Dalhalla i Rättvik, Wiijs trädgårdar i Ockelbo och Järna kulturhus. Alla dessa exempel hade det gemensamt att de har gett kommunen ett stort tillskott av besökare, inflyttade och arbetstillfällen trots att man från början inte hade några pengar för finansieringen.
Stadens makthavare blev alltmer entusiastiska över alla kreativa idéer som kom in att man nästan glömde bort att man knappt hade några pengar. När väl valet var undanstökat, kom det nya krafter till makten som också bidrog med nytt tänkande. Man sålde av delar av de kommunala bolagen och fick på det viset in en hel del pengar att betala av på den stora skulden. Man lät företag få sköta en del av de saker som kommunen innan hade gjort och gav därmed möjlighet för människor att själva välja vem de ville ha för servicetjänster inom vård och omsorg. Man samarbetade med kyrkan som upplät lokaler för både äldre och ungdomsgrupper. Äldreomsorgen blev ett rejält lyft när yngre pensionärer fick möjlighet att driva ett dagcenter där man också gjorde hembesök hos äldre med omsorgsbehov. Det blev en samlingspunkt för många nya kreativa verksamheter. Några äldre engagerade sig i skolverksamheten som klassmormor/morfar och tog hand om en del ungdomar som annars var på drift. På så vis minskade också socialkostnaderna i kommunen.
Vad hände då med det stora kulturprojektet? Jo, trots att den dåvarande majoriteten i kommunen förlorade valet och inte riktigt kunde acceptera alla förändringar som innebar konkurrentutsättning och utförsäljning så var man helt eniga med den nya majoriteten om att fortsätta projekt Mälarcentrum, som det nu hette.
Politikerna hade i enighet beslutat att ansöka om både EU-bidrag och kulturbidrag tillsammans med sponsorbidrag från företag. Man fick visserligen också låna en del men alla var överens om att detta var ett framtidsprojekt. Numera före detta kommunalrådet gick till sin farbror och frågade om inte han som har tjänat så mycket pengar på markaffärer i staden skulle kunna tänka sig att bidra med en slant. Smickrad över tanken att få ett monument över sin gärning bidrog han med en rejäl grundplåt.

När bygget var färdigt efter två års byggande kom den stora invigningen. Kungen och drottningen kom i en fin båt och lade till vid kulturhusets brygga, där det nu fanns en restaurang med en välkänd krögare som värd. Byggnaden innehöll nu en museidel, där det fanns utställningar om Svea rikes vagga, vilket kommunens politiker tyckte att staden var. Det var ju trots allt här som den första kungen i Sverige blev vald. Vidare fanns en konsertlokal som även användes till konferens och föreläsningar. En temautställning om Mälaren rönte stort intresse, där man visade Mälaren betydelse som kommuniikationsled, som naturbiotop och Mälardalen i ett historiskt perspektiv från järnåldern, via vikingatiden fram till våra dagar. Samlingar från domkyrkans unika bibliotek och från Roggeborgen visades upp. Det fanns också en utställning med tennfigurer. Kulturhuset drog efter invigningen till sig mängder av turister och besökare, tack vare de intressanta utställningarna och det ambitiösa kulturprogrammet med många internationellt kända musiker och artister. Jazzens hus hade flyttat dit och fått ett eget rum för sina samlingar. Man utnyttjade också ofta konsertlokalen med utsålda och bejublade konserter. Stadens eget kulturliv med körer och orkester blomstrade upp och kulturskolan gavs möjlighet att visa upp sina duktiga elever. Den kända restaurangen vid bryggan bidrog också till det stora antalet besökare.
Andra delar av kommunen levde också upp genom besöksnäringen. Det stora slottet, grafikhuset och även den lilla järnvägen som numera gick från slott till slott med slutmålet vid det populära kakslottet i grannkommunen. I skogarna i Bergslagsområdet hade flera upplevelseföretag etablerat sig med vildmarksäventyr och fiske som lockbete. Man kunde också titta på gammal gruvdrift och kolmilor samt äta på det fina vildmarksvärdhuset vid gruvan. I gamla Folkets hus var det numera ett vildmarkscentrum, där man kunde välja mellan ett stort antal friluftsaktiviteter i de vackra omgivningarna.
Kommunens politiker myste, ingen tänkte längre på den bedrövliga ekonomi som en gång var. Samförstånd rådde och ingen skulle längre få för sig att beskylla andra politiker för gamla oförrätter. Istället kände sig alla delaktiga i den fantastiska utvecklingen och stadens medborgare var stolta över att bo i sin stad.
Denna saga är egentligen bara en saga men kan om vi vill bli verklighet. Det är bara fantasi, samarbetsvilja och lite pengar som sätter gränserna.

Kultur vs idrott

Kulturaktiviteter har många gånger haft svårt att hävda sig i förhållande till idrott när det gäller kommunala anslag. Idrottsföreningarna är starka och har effektiva påtryckargrupper med goda politikerkontakter. Exemplen är många på hur kommuner satsar miljontals kronor på sportanläggningar medan kulturen får finna sig i blygsamma almosor. Varför är det så? Jag missunnar inte idrotten väl tilltagna anslag. Idrott är viktigt, framför allt i skolan. Då är det också viktigt att ungdomar får möjlighet att utöva idrott på ändamålsenliga arenor. Men behöver vi konstgräs på uppvärmda fotbollsplaner eller ishallar för att spela ishockey året runt? Varför tas det för givet att kommunens skattepengar ska satsas på flera dyra sporthallar och nya tennisbanor samtidigt som man bara har en enda ändamålsenlig lokal i Strängnäs kommun där man kan hålla konsert, nämligen Paulinska skolans aula. Varför är det självklart att vi ska bygga nya ishallar samtidigt som vi har lagt Strängnäs museum med dess omfattande samlingar i malpåse. Varför har kommunen sagt nej till Jazzens hus, som ville flytta till Strängnäs?
Jag tror att satsning på kultur är väl så viktig som satsningar på idrott. Multeum i Strängnäs har trots små anslag visat att man kan göra fina satsningar på utställningar, föreläsningar och musikframträdanden. Dessa satsningar har skett tack vare engagerad personal på Multeum i samarbete med kulturskolan och föreningsliv. Jag tycker att detta är väl värt all uppmärksamhet av politikerna. Tyvärr är intresset från flertalet politiker inte tillräckligt för att kulturfolket ska få de medel som de så väl förtjänar. Tänk om vi kunde sätta Strängnäs på kulturkartan med en fin konsert- och utställningslokal. Jag ser en vision att Visholmen skulle bli det kulturcentrum som vi så väl behöver. De gamla vattenverksbyggnaderna skulle kunna vara centrum för aktiva konsthantverkare och den intilliggande stora (och fula) tegelbyggnaden skulle kunna bli ett konserthus! Var finns visionerna och modet att föreslå pengar till kulturen?
Jag återkommer med mer funderingar kring kulturen framöver. Jag ser gärna fram emot fler förslag till hur vi ska komma med kreativa idéer för att lyfta upp kulturfrågorna i den lokala debatten inför kommunalvalet. Hör gärna av er.

Ekonomi i kris

Tillbaka efter två dagars genomgång på Bommersvik med kommunledning, KS och presidierna i nämnderna. Ett bestående intryck av dagarna är att den ekonomiska krisen i Strängnäs kommun är illa, riktigt illa! Investeringsmedel för 2011 måste i stor utsträckning lånas upp med en ytterligare ökning av en redan rekordstor skuld. Vi fick också en genomgång av förvaltningarnas behov av anslagshöjningar under kommande tre år. Tyvärr hade inte någon av de kommunala cheferna några förslag till neddragningar och anpassning av verksamheten till en ekonomi i kris. Det är nu upp till oss politiker att prioritera och skära på verksamheter som inte är nödvändiga eller lagreglerade. Det krävs mycket mod och uppriktighet för att kunna förmedla detta budskap till väljarna inför valet. Det är trots allt nödvändigt om inte vi ska hamna i en än värre situation inom några år. Se jämförelsen hur det kan gå på nationell nivå i till exempel Grekland.
Majoriteten har på senare tid berömt sig för att ha vänt ekonomin till plusresultat utan att nämna att detta är huvudsakligen på grund av engångsutbetalningar från regeringen till kommunerna. Inga förslag har kommit från majoriteten om hur vi ska minska vår stora skuldbörda eller vad vi ska förändra för att kunna visa upp nödvändiga plusresultat inom de närmaste åren. Det behövs ett rejält nytänkande för att vända den negativa trenden. Kommunen måste lägga ut mer av sina verksamheter på entreprenad på en konkurrentutsatt marknad. Vi måste vara öppna för privatstyrda servicehem och att ge kommunala skolor en frihet att själva påverka ekonomin genom självstyre, s.k. kommunala friskolor.
KF den 29:e mars kommer huvudsakligen att vara en debatt om den ekonomiska situationen i kommunen. Det ska bli mycket intressant att höra Jens Perssons förslag till hur man skall vända den fortsatt negativa trenden. Vi måste tala klarspråk inför våra väljare! Vågar majoriteten göra detta eller ska man fortsätta att vilseföra kommunmedborgarna med falsk information om att kommunen har gjort ett bra resultat för 2009?

Ekonomisk styrning?

Man upphör inte att förvåna sig över den ekonomiska styrningen av Strängnäs kommun. I gårdagens tidning stod det om samlingen av uppstoppade djur som hittills har kostat en bit över 450.000 i lagringskostnad sedan den förflyttades från Thomasgymnasiet till en lagerplats i Stockholm (!). Finns det ingen ekonomiskt ansvarig i kommunen som reagerar när hyresfakturorna kommer in varje månad med en kostnad på´cirka 12.000 kr per månad för förvaring av en samling uppstoppade djur?! Samtidigt har kommunen ett överskott av tomma lokaler! Med vilken logik fortsätter detta utan att någon reagerar?
Tidigare fick vi i kommunstyrelsen fått veta att sluträkningen för kommunens bidrag till dansbandskampen blev 1,6 miljoner mot beslutade 1,0 miljoner! Varför finns det ingen som reagerar på dessa övertrasseringar?
Det finns gott om andra exempel på hur hyreskontrakt på lokaler som inte används bara fortsätter, hur Campusprojektet har kostat skattebetalarna åtskilliga extra miljoner därför att ingen ha reagerat över hur budgeten överskrids. Detta fortsätter utan att det krävs ansvar från ansvariga tjänstemän. I slutändan är det naturligtvis vi politiker som ansvarar för detta slöseri. Det måste till en attitydförändring, där varje ej beslutad krona utanför budget skall ifrågasättas! Alltför mycket fortsatt låt-gå mentalitet och bristande kontroll och insyn från politiker har varit den gängse kulturen. Jag ställer därför en viss förhoppning till kummunchefen Peter Lundborgs förslag till organisationsförändring. Han har åtminstone en insikt om att det inte kan fortsätta på detta sätt. Sedan är det upp till oss politiker att följa upp att det verkligen också blir en bättre ekonomisk styrning.

SJ, SJ gamle vän

Sj hotar på nytt med att dra in ytterligare förbindelser på Svealandsbanan då man hävdar att dessa tåg är olönsamma. Strängnäs, Nykvarns och Eskilstuna kommuner har satsat åtskilliga miljoner av kommunens skattemedel för att få Svealandsbanan tillstånd. Kommunerna är helt beroende av att trafiken upprätthålls på ett pålitligt och tillfredsställande sätt. I detta läge hotar SJ med utpressningstaktik att om man inte får direkta bidrag från kommunerna så kommer man att dra in ytterligare förbindelser. Ett monopolföretag som SJ kan agera på detta sätt ett tag till men från hösten 2010 kommer en avveckling av SJ's affärsmonopol på järnvägen att genomföras. Detta innebär att SJ knappast borde ha något större förtroende hos kommunerna för att få fortsätta trafikeringen vid en kommande upphandling med detta tillvägagångssätt. Det är fräckt och obegripåligt på det sätt som SJ agerar och därigenom förlorar den lilla rest av förtroende som man eventuellt hade. Man kräver full lönsamhetstäckning på alla tåg men vi får inte se några siffror på hur lönsamma de proppfulla tågen som går i högtrafik är.
Jag ser en lösning som den som tillämpas för tågtrafiken i Syd- och i Västsverige. Där har man täta och pålitliga förbindelser genom långsiktiga trafikavtal, där inte tillfälliga passagerarvariationer styr trafikutbudet. Vi måste kräva att ha en långsiktig trafiklösning med ett trafikföretag som vet vad service är. Alltför många personer är dagligen beroende av detta för att det skall enbart ligga i händerna på SJ. Det är hög tid för kommunerna att agera och inte bara prata!