Elefantkyrkogården

När sommaren snart är slut så börjar det politiska livet så sakta att vakna igen. Tydligast märks det väl på diskussionen kring politikers och generaldirektörers villkor i samband med att man blir uppsagd från sin post. Christina Lugnet är en i mängden som trots anmärkningsvärt agerande på Tillväxtverket får stå till regeringens förfogande med samma lön men utan specifika arbetsuppgifter. Jämförelsen med en uppsagd vaktmästare på regeringskansliet i en nyhetsutsändning var slående. Den senare fick leva på a-kassa medan Lugnet i flera år kan fortsätta med sin generaldirektörslön trots att hon har förlorat sin tjänst. Inte undra på att allmänhetens misstro till politiker och högre statstjänstemän är utbredd. Tyvärr finns exemplen inte enbart inom rikspolitiken. Det är lätt att hitta personer som på motsvarande sätt har fått orättfärdiga förmåner i samband med uppsägning både i kommunal och landstingsförvaltning. Före detta kommunchefer och kommunalpolitiker har fått oproportionerligt höga avgångsvederlag eller pension trots att de fortfarande har långt kvar till pensionsåldern. Även i Strängnäs har vi tyvärr sådana exempel.

Parodi på kommunal demokrati

I måndagens fullmäktigemöte (den 23 april) kom den brännande frågan om folkomröstning över skolorganisationen upp. Inget av partierna var entusiastiska över att bifalla denna önskan men föräldrarinitiativ och namnunderskrifter från 10 % av befolkningen har gjort att KF är skyldig att ta upp frågan. Föräldrarnas initiativ till folkomröstning var ett sista desperat försök att få politikerna att lysna til dem. Ett tungt ansvar vilar över majoriteten som visar en total brist på lyhördhet över föräldarnas oro. Man kan undra om majoritetens ledamöter har förstått sin roll i BU-nämnden och i KF. Man sitter där som folkvald, att representera väljarna och att föra fram väljarnas talan. Om man nu inte har förstått detta och agerar därefter är föräldrarinitiativets förslag till folkomröstning begriplig. Om inget annat återstår för att få politikerna att lyssna vad kan man annars göra? Regeringen har gett denna möjlighet för medborgarna att ta initiativ just för att föra fram frågor aom man annars känner att politiker inte tar på allvar. Vad händer då i KF när majoriteten får kalla fötter och inser att folkomröstningskravet riskerar att drivas igenom i KF. Jo, man tar till knepet att återremittera ärendet med den dåliga ursäkten att valnämnden skall titta på förslaget! Man låter alltså valnämnden ta ställning till något som faktiskt inte är beslutat! Majoriteten hoppas därmed att fram till nästa KF hitta en lösning som gör att man kan dra sig ur förslaget utan att tappa alltför mycket prestige. Det skulle förvåna mig om man inte hittar en lösning där man kan få med sig tillräckligt många från oppositionen för att stoppa förslaget. Det är väl OK om det innebär en bättre lösning än liggande förslag men det stora problemet är oviljan att vilja lyssna på föräldrarna! Det är inte oppositionen man ska göra upp med utan medborgarna i form av de föräldrar som har visat ett stort och kompetent engagemang i frågan.

Respektlös hantering av återremiss

Vid kommunfullmäktigesammanträdet den 26.9 beslutades efter en lång debatt att utredningen om att bygga om Paulinska konsertsalen till plenisal skulle återremitteras för att ta fram andra utnyttjandegruppers behov av konsertsalen. Beslutsunderlaget till KF handlade enbart om behoven av att bygga om och anpassa konsertsalen till plenisal. Ingenting om andra gruppers behov av salen nämndes trots att det är den enda sal i kommunen (förutom domkyrkan) som kan användas till konserter för 250 åhörare. I ett möte i mars efter ett intensivt motstånd från körer och orkesterförening hade KF's ordförande Lotta Grönblad lovat att inget skulle göras utan att föreningar och utövare fick vara med i planeringen. Av detta fanns inget med i beslutsunderlaget och inga kontakter hade tagits. Därför yrkade jag på återremiss i KF och fick med mig hela oppositionen (utom SD).
En vecka efter KF kommer ärendet åter upp i kommunstyrelsen för beslut. Denna gången har man lagt till en mening: "Aktuella utövares behov kommer att utredas och tillgodoses i möjligaste mån i den kommande projekteringen av konsertsalen".
En återremiss enligt lagstiftarnas intentioner innebär att "skapa större utrymme för samtal och samråd och att bidra till att ett ärende blir allsidigt belyst" (prop 2001/02:08, s 78). Majoriteten anser att genom att lägga till en mening om att man i möjligaste mån kommer att lyssna på användarna av konsertsalen så har man bidragit till att beslutsunderlaget blir allsidigt belyst.
Detta är av majoriteten respektlöst mot de grupper som nu känner sig överkörda, det är också en respektlös hantering av demokratiskt fattade beslut i KF! I beslutet utgår man från att en ombyggnad skall projekteras utifrån KF's sammanträdesbehov högst 10 gånger om året medan körer, musiker och konsertpublik skall finna sig i att det blir en plenisal som "i möjligaste mån" kan användas för det som den ursprungligen är byggd för nämligen konserter.
Kampen för konsertlokalen är inte över. Jag och alla andra kulturälskande medborgare kommer att fortsätta att kämpa för att vi ska ha möjlighet att få lyssna på konserter även i Strängnäs kommun!
Nästa evenemang i konsertsalen är den stora körbataljen den 15.10 kl 16.00 för tredje året i rad. Vi får hoppas att det inte är sista gången

Restaurangmoms?

Regeringen kommer att lägga ett förslag med en sänkning av restaurangmomsen till 12%. Det skulle innebära ett skattebortfall på cirka 5 miljarder till staten. Jag tycker att det är tveksamt om restaurangmoms är en så högprioriterad fråga att man väljer att driva igenom den just nu. KD's förslag om att sänka pensionsärsskatten och göra inkomst av pension och inkomst av arbete mer likställt låter som en betydligt angelägnare fråga och har dessutom en rättviseaspekt. Pension är faktiskt uppskjuten lön och borde beskattas som sådan. Jag har svårt att se varför restaurangbesöken skall vara så mycket viktigare att staten är beredd att avstå 5 miljarder till förmån för krogbesökarna.

Kommunfullmäktige i Åkers Folkets Hus

Folkets Hus i Åker är åter i blickpunkten. Fina samlingslokaler står tomma eller utnyttjas dåligt. Samtidigt är Folkets Hus en viktig samlingspunkt för bygden som måste få ett nytt innehåll när föreningslivets behov sviktar. Ett förslag diskuteras att kommunen hyr lokaler i Folkets Hus för kommunala behov. Hyresintäkten skulle också vara en inkomstförsäkring för den nya ägaren att utveckla nya aktiviteter. Dock har kommunen inte kunnat presentera tillräckliga behov som motiverar hyreskostnader för flera hundra tusen kronor per år. Samtidigt pågår en utredning om att söka nya lokaler för kommunfullmäktige i Strängnäs. En ombyggnad av Paulinska konsertsalen är föreslagen, vilket kommer att innebära att konsertsalen kommer att ha begränsad användning som just konsertlokal. En ombyggnad beräknas kosta flera miljoner kronor för att anpassas till kommunfullmäktiges behov en gång i månaden.
Onödigt och dyrt tycker jag. Varför inte förlägga kommunfullmäktiges sammanträden till Åkers Folkets Hus? Lokalerna är utmärkta för detta ändamål. Vi slipper bygga om konsertsalen och kan få valuta för hyreskostnaden av Folkets Hus. Samtidigt sätter det fokus på Åker som en av centralorterna i kommunen. Det finns inget självändamål i att Strängnäs stad måste ha kommunfullmäktige varje månad. Det blir en win-win-situation för alla: Kommunen (och skattebetalarna) spar pengar, Åkers Folkets Hus får fler funktioner och Åker kommer mer i centrum samt att vi får behålla Paulinska konsertsalen.

Busstrafik till Stockholm?

På senare tid har flera propargerat för att arbeta för att införa busstrafik som komplement till tågtrafiken till Stockholm. Ett beslut om detta togs också på kommunfullmäktige den 30 maj, där ett medborgarförslag om detta tillstyrktes.
Jag är mycket tveksam till att Strängnäspolitiker börjar arbeta för att återinföra busstrafik till Stockholm. Vi har satsat åtskilliga miljoner av skattebetalarnas pengar på tågtrafiken på Svealandsbanan. Den fungerar inte perfekt men vi måste se till att fortsätta ställa krav på SJ att förbättra trafiken. Mycket har gjorts, bättre underhåll, fler mötesspår och den stora satsningen på Citytunneln genom Stockholm. Den blir visserligen inte färdig förrän 2017 men redan nu kan mycket mer göras för att underlätta för pendlarna till Stockholm. Att i detta läget tappa fokus och istället ägna kraft åt busstrafik anser jag försämrar möjligheterna till bättre tågtrafik på Svealandsbanan. Det är enbart i samarbete med våra grannkommuner, Nykvarn och Eskilstuna, som vi gemensamt kan påverka SJ till bättre trafik.
Busstrafik till Stockholms city tar minst dubbelt så lång tid som tågen och är således inget alternativ för flertalet pendlare. Det är osäkert om det över huvud taget finns någon efterfrågan på denna trafik, likväl vill politiker i Strängnäs satsa på detta utan att ens ha gjort en analys av behoven eller vilka kostnader det skulle medföra.
Busstrafik från Strängnäs och Läggesta till de stora arbetsplatserna i Södertälje, Astra och Scania, är viktig och finns redan idag. Den är också anpassad till arbetstiderna i Södertälje. Denna förbindelse tar en timma från Strängnäs. Om bussen fortsatte till Stockholm i rusningstrafik så skulle restiden bli närmare två timmar.
Vi behöver istället några direkta tågförbindelser till Stockholm C. Detta skulle ge 30 minuter i restid från Strängnäs och vara synnerligen intressant för Strängnäspendlare. Vidare behöver vi fler förbindelser på kvällstid för att kunna utnyttja Stockholms nöjes- och kulturutbud. Med förslag om satsning på bussförbindelser riskerar vi att splittra oss och missa möjligheten till en bättre utvecklad tågtrafik.

Demokrati a la Grönblad

På Strängnäs kommuns hemsida kan vi läsa att Strängnäs kommun ska få en ny plenisal i Paulinska konsertsalen. Den ska byggas om och anpassas till kommunfullmäktiges behov med voteringsanläggning, datoruppkoppling och ljud- och ljusanläggning. Av informationen låter det som om det redan är klart och beslutat.

Av Lotta Grönblads insändare i Strängnäs tidning den 5 mars får vi veta att vi som utnyttjar konsertsalen är en kulturelit som missunnar andra grupper att få tillgång till denna sal.
Samtidigt säger Lotta G att "kultureliten" skall bjudas in och få komma med synpukter. Det är en märklig beslutsgång där man först tillsätter en arbetsgrupp utan att det finns några formella eller demokratiska beslut om detta. Därefter ska "kultureliten" få möjlighet att komma med synpunkter när förslaget är färdigberett! Man lägger ut det på hemsidan som om det är klart att så här skall det bli och Lotta G uttalar sig självsäkert i tidningen om att detta kommer att bli så bra för alla parter. Detta säger hon med en bestämdhet utan att över huvud taget ha rådfrågat varken "kultureliten" eller experter på akustik.
Är det detta som är närdemokrati á la Lotta G? Vi känner igen arbetssättet från tidigare förslag i skolfrågor där Lotta också har varit pådrivande. Detta visar inte bara på nonschalans mot medborgarna, det är i bästa fall okunnigt, i värsta fall ett förakt mot de grupper som är kulturutövare och i behov kommunens stöd. Det är också ett resursslöseri att utnyttja kommunens tjänstemän till att göra utredningar av förslag som inte är demokratiskt förankrade och som därmmed riskerar att få göras om när protesterna blir för höga. Det är inte undra på att politikerföraktet breder ut sig när politikernas behov i form av arvodeshöjningar och lokaler med påkostad utrustning har högre prioritet än folkets rättmätiga krav på lokaler för kulturändamål.
Protestera mot förslaget genom att skriva på de protestlistor som kommer att läggas ut i affärerna i Strängnäs Centrum.

Strängnäs blir utan konsertsal

Strängnäs kommun har en enda lokal som lämpar sig för konserter, det är Paulinska konsertsalen. Den har plats för cirka 250 åhörare och har efter en ombyggnad på 90-talet en bra akustik, lämpad för konserter med kör och orkester. Nu finns ett förslag om att denna enda lokal för musikkultur i kommunen skall byggas om till sammanträdeslokal för kommunfullmäktige! Detta är ett dråpslag mot kulturlivet och de ideella föreningar som ägnar sig åt musik eller andra former av framföranden. Roggekören (där jag är medlem), Lövsångarna och Orkesterföreningen övar varje vecka på skilda tider i lokalen. Dessutom har vi flera konserter varje år. Dessa konserter är helt avgörande för föreningarnas ekonomi eftersom vi inte får några kommunala bidrag.
Nu vill den politiska majoriteten att lokalen skall byggas om och att antalet åhörare skall minskas från 250 till cirka 120. Det innebär ett bortfall på 10.000 till 15.000 kronor per konserttillfälle för de ideella kör- och orkesterföreningarna. Dessutom innebär ombyggnaden att akustiken skulle försämras och kanske omöjliggöra musikaliska framträdanden.
Det är skandalöst att en kommun som kallar sig för kulturkommun inte kommer att ha en enda lokal för konserter. Man hotar även körernas framtid genom att inte ge dem möjlighet att framföra konserter. Majoriteten i Strängnäs kommun har visat att man tycker det är viktigare att politikerna har flera möteslokaler än att kommuninvånarna har en enda konsertlokal. Att bygga om Djäknehallen, där KF håller sina månadsmöte idag, eller att utnyttja Gyllenhjelmssalen i kommunhuset skulle säkert vara betydligt billigare för skattebetalarna och vi skulle få ha kvar möjligheten att även i framtiden kunna njuta av musikaliska framträdanden i en konsertsal värd namnet. Ompröva därför beslutet och satsa på kulturen. Det lönar sig i längden!

En pendlares vedermödor

Jag har sedan sommaren pendlat i stort sett dagligen till Stockholm. Det har varit en tålamodsprövande aktivitet. Trots mångmiljonsatsningar på senare tid i flera mötesspår mellan Eskilstuna-Södertälje så har trafiken fungerat allt sämre. Inställda tåg, överfulla tåg p.g.a. för få vagnar eller försenade tåg. En försening på 10-20 minuter räknas idag som om tåget går i tid. Förseningar på 1-2 timmar händer varje vecka, och detta under högtrafiktid när ett stort antal pendlare skall till sina arbeten. Detta är en stor skandal att vi med så stora satsningar på nya banor och tåg inte klarar av de mest grundläggande som att se till att tågen går i tid. SJ, Trafikverket och regeringen skyller på varandra men huvudansvaret ligger ändå hos regeringen. Jag har blivit alltmer skeptisk till regeringens privatisering av järnvägstrafiken. Visst är det bra med konkurrens men var finns samhällsansvaret? SJ har från regeringen ett vinstkrav på 10%. För att uppfylla detta är det för SJ lönsammare att ställa in tåg och dra ner på underhållet än att se till att man har funktionsdugliga tåg som går i tid. Hur ska man annars förklara den betydligt lägre nivån på underhåll som tågen idag uppvisar? Dörrar som inte går att öppna, toaletter som är sönder, bromsfel och elfel.
Problemet är att ingen av trafikoperatörerna har något samhällsansvar idag. SJ kan ställa in en förbindelse utan att det får några ekonomiska konsekvenser för dem. De vet att pendlarna måste åka ändå. Det måste finnas en direkt koppling mellan trafikering och ekonomisk ersättning från staten, kommuner och landsting när det gäller de sträckor som får samhällsstöd, som t.ex. Esklstuna-Stockholm, annars är SJ bara intresserat av att köra några tåg vid högtrafiktid (om vädret så tillåter).
Trafiken i Skåne, på västkusten och i SL-området fungerar trots allt betydligt bättre eftersom det finns en ansvarig huvudman i form av landstinget. Visst går delar av landstingsskatten till trafiken men den fungerar ändå något så när och det finna en ansvarig huvudman som om trafiken inte fungerar kan ställa ansvarig trafikoperatör (privat) till svars, vilket får ekonomiska konsekvenser för trafikoperatören.
Vi måste få tillstånd ett motsvarande system i Mälardalen. Vi har Länstrafiken som idag huvudsakligen ansvarar för busstrafik inom länet och vi har TiM (Tåg i Mälardalen) som är en administrativ organisation utan något reellt inflytande på trafiken. Varför kan inte Sveriges mest utvecklingsintensiva region (Mälardalen) ha ett fungerande trafiknät när andra regioner såsom Malmö, Göteborg, Jönköping och Norrköping/Linköping har det?

Bristande underhåll i järnvägsnätet

F.d. infrastrukturminister Åsa Torstensson upprepade gång på gång under förra mandatperioden att det var den tidigare s-regeringens fel att järnvägen hade problem med eftersatt underhåll och dålig vinterberedskap. Nu fortsätter den nya infrastrukturministern i samma spår (!) trots att alliansregeringen har haft en mandatperiod på sig att visa att man vill satsa på att underhålla järnvägsnätet. Tyvärr fortsätter man med neddragningar i budgeten och menar att Trafikverkat ska klara detta med befintlig budget. Detta är beklagligt och försämrar ytterligare beredskapen inför en kall vinter och problem med tågen. Tyvärr har regeringen inte varit särskildt lyhört för satsningar på järnvägen över huvud taget trots alla vackra ord om vikten av en miljöpolitik som minskar CO2-utsläpp. Likaså är regeringens intresse för framtida snabbtågssatsningar tämligen svalt. Det är beklagligt då de många andra länder i Europa har betydligt ambitiösare satsningar på järnvägen och snabbtågssystem. Detta är en viktig satsning för framtiden och miljön. Det skapar dessutom många arbetstillfällen både inom anläggning liksom inom järnvägsindustrin, där svenska företag är väl representerade.
Det vore en önskedröm om regeringen kunde tänka om och ta intryck av sina regeringskollegor i andra länder inom EU.

Nygammal majoritet i Strängnäs kommun

Visst känns det bittert att fp+c valde en fortsättning med s istället för m. Ser man till den ideologiska samhörigheten så borde ett samarbete mellan de fyra borgliga partierna vara lika självklar i kommunen som det är på riksplanet. Tyvärr förhåller det sig inte så i Strängnäs kommun. Fp + C har under de senaste tjugo åren haft ett betydligt större inflytande i kommunalpolitiken än vad deras respektive partier har haft mandat i kommunfullmäktige. Detta är också en del av problemet med att dessa partier nu väljer ett maktspel i syfte att få vara kvar i centrum av politiken. Kanske de bedömer att ett samarbete med det ideologiskt närmare liggande partiet moderaterna skulle dominera så mycket att de själva inte skulle märkas lika mycket som i ett samarbete med s? Det blir dock inte helt lätt att under fyra år kompromissa med s i ett antal frågor där fp+c av tradition står för en borglig politik. Flera exempel kan nämnas; konkurrensutsättning av kommunal verksamhet, möjlighet att låta privata aktörer komma in i exempelvis åldringsvården och synen på hur den politiska organisationen ska se ut i kommunen.
Denna uppgörelse skulle inte ha varit möjlig om man ser till det ideoloogiska innehållet som de partier som nu har bildat majoritet står för. Istället har man valt att låta makt och personfrågor avgöra på bekostnad av politiskt innehåll och inte minst på bekostnad av väljarnas vilja. Jag tror inte att flertalet av de som röstade på fp eller c gjorde det för att de skulle få en s-dominerad politik i kommunen. Detta är ett svek mot väljarna som c+fp har gjort sig skyldiga till- Ett svek som förhoppningsvis blir ihågkommet inför nästa val.

Ekonomisk analys à la fp i Strängnäs kommun

På insändarsidan i måndagens (23/8) Strängnes Tidning gör Helena Hallgarn och Fredrik Lindgren (fp) en märklig analys av Strängnäs kommuns stora låneskuld. De frågar om "det är oroväckande att vara skuldsatt med de belopp (3,5 miljarder) som kommunens invånare är". Deras slutsats är nej och jämför med belåningen av en fastighet. En 2 miljoners fastighet som belånas med 1,5 miljoner är enligt dem inte oroväckande. Det må så vara om hushållet har intäkter som vida överstiger kostnaderna för räntor och amorteringar. Men i en kommun skall intäkterna i form av skatter gå till kommunens kärnverksamhet, inte till räntor. Det är en stor skillnad mot en privatekonomi där man själv får ta konsekvenserna i form av att jobba mer eller dra ner på andra kostnader när räntorna går upp. I en kommun kan man inte utan vidare dra ner på verksamheter utan att människor blir lidande. Man kan heller inte höja sskatten av samma skäl.
Det är oroväckande att ledande politiker har en så lättvindlig syn på kommunens ekonomi. Det är ju trots allt medborgarnas pengar som vi politiker skall förvalta på bästa sätt. Jag ser med oro på vad som kommer att hända när räntorna om något år kommer att vara mångdubblet så höga som vad de är nu. Moderaterna med fleras förslag om att börja amortera av på låneskulden och att avyttra delar av SEVAB och fastighetsbeståndet är därför ett viktigt vägval för att vara beredd inför kommande räntehöjningar. Detta vet också flertalet av kommunens medborgare som enligt många samtal som vi har fått till valstugan och i vår samtalskampanj är mycket oroade för kommunens ekonomi i framtiden.

Heja parkförvaltningen!

Jag har i sommar gjort åtskilliga promenader i både Strängnäs och Mariefred. Vad som slår mig är att det har gjorts en rejäl uppryckning av kommunens parker och planteringar. Det är en fröjd att gå runt och se det fina arbete som kommunens parkförvaltning har gjort på rabatter och strandpromenader. Både i Strängnäs och Mariefred har man gjort fina bryggor och strandvägar, varvat med rabatter och stensättningar. Som oppositionspolitiker ska man ju inte bara uttrycka missnöje över situationen i kommunen. En rejäl ansiktslyftning har gjorts det senaste året. Nu ska väl majoritetens politiker inte ta åt sig alltför mycket av min eloge till denna uppsnyggning. Jag har en känsla av att vi har vårt duktiga anställda inom parkförvaltningen att tacka för detta.
Västervikshamnen och promenaden mot Sjöviken är verkligen en pärla i Strängnäs. Nu återstår att snygga upp Visholmen. Arbetet har påbörjats. Dock utan någre större förändringar i planen. Min vision för framtiden är att Visholmen får ett centrum för kultur med möjlighet till konserter och plats för konstutställningar och museisamlingarna. Det vore ett fint komplement till Multeum och ett lyft för kulturlivet i Strängnäs.

Regeringens dråpslag mot ideell verksamhet

Även jag som moderat politiker kan reagera mot tokiga förslag som regeringen hittar på. I detta fall har man gett Transportstyrelsen direktiv att utforma nya inspektions- och tillståndsavgifter för järnvägstrafik, även omfattande ideellt arbetande museijärnvägsföreningar. Förslaget innebär att en museiförening med en omsättning som understiger en miljon kronor och enbart har ideellt arbetande medlemmar kan få betala flera hundra tusen kronor i tillståndsavgifter för att få köra på egen järnväg. Museiföreningar likställs med transportföretag som SJ och SL vad det gäller inspektions- och tillståndsavgifter.
Förslaget är inte bara tossigt, det är ett fullkomligt dråpslag för alla ideellt arbetande föreningar som tar tillvara och vårdar ett kulturhistoriskt arv enbart med ideella medel och biljettintäkter.
Regeringens småsinta inställning till detta arbete är upprörande! Man kan inte genom ett plötsligt beslut chockhöja avgifter som skulle göra att en hel museibranch riskerar att försvinna. Förutom det kulturhistoriska arvet innebär verksamheten som exempelvis i Mariefred stora turistintäkter för både kommunen och enskilda företagare i Mariefred.
Vi hoppas att regeringen fortfarande tar sitt förnuft till fånga annars är det tveksamt om jag i valtider vill bidra till att tala mig varm för en regering som fullständigt skjuter en ideell verksamhet i sank.

Ekonomiskt lättsinne

Den härskande s-ledda majoriteten i Strängnäs kommun uppvisar ett häpnadsväckande ekonomiskt lättsinne. Måndagens ekonomiska debatt i KF visade tydligt hur lätt man tar på att Strängnäs kommun är en av landets mest skuldtyngda. Kommunalrådet Jens Persson (C) menade att "vi kan sova gott om nätterna, skulden finns ju huvudsakligen i de kommunala bolagen. I själva verket har kommunen en god ekonomi." Att vi har en skuld på närmare 3,5 miljarder och årligen betalar en ränta på 80 miljoner kronor bekymrade honom tydligen inte. Hur kommer räntekostnaden att bli när räntan går upp från denna rekordlåga nivån? Kommunalrådet Björn Lindh (fp) spädde på med att säga att "det är väl inget så konstigt att man lånar pengar till investeringar. Under min tid som fastighetsmäklare lånade de flesta för att köpa sin bostad!"
Jag undrar vad banken skulle säga om en fastighetsköpare först lånar till hela husköpet och därefter vill ha lån för att klara av driftskostnaderna! Detta är i praktiken vad Strängnäs kommun har gjort. Man har varit tvungen att låna för att klara av löneutbetalningarna.
Majoriteten gör nu allt för att få oss att tro att vi har en god ekonomi. Man hänvisar till 2009 års plusresultat. Det är ju inte särsklit svårt att trolla fram ett plusresultat om man får ett antal miljoner i statligt stöd, gör den högsta skattehöjningen i landet och lånar ytterligare ett antal hundra miljoner. I själva verket måste kommunen under lång tid kämpa med skyhöga räntekostnader orsakade av miljardlånen. Det finns inga planer i närtid på att amortera av på skulden.
Vi måste sätta stopp för detta ekonomiska lättsinne genom att se till att en ny moderatledd majoritet sanerar kommunens finanser.

Nedläggningsbeslut av Långbergsskolan

Det var som jag trodde. Långbergsskolan har lagts ner. Lotta Grönblad har hela tiden sagt att det är en temporär förflyttning till Karinslundsskolan men verkligheten är en annan. I fullmäktige debatterades skollokalsutredningen och i detta sammanhang ställde jag frågan till BUN-ordföranden Lotta Grönblad om det finns någon tidplan och finansiering för en återflytt av Långbergsskolans elever. Hon ville inte svara på den frågan under punkten skollokalsutredningen så jag ställde frågan på nytt under punkten ledamöters frågestund. Frågan var om det finns någon tids- och finansieringsplan för återupptagandet av Långbergsskolan. Efter ett mycket svävande svar från Lotta om diverse flyttkostnader och viss renoveringskostnad av Karinsludsskolan ställde jag åter frågan om renoveringen av LÅNGBERGSSKOLAN. Svaret blev då att "det ligger så långt in i framtiden så det har vi inte tagit ställning till. 5-10 årsplaner gjordes bara i Sovjet"!!!
Detta är häpnadsväckande att en politiker för väljare bakom ljuset genom att lova att flytten till Karinslundsskola är en temporär lösning men att man har en egen agenda som innebär att det ligger åtminstone 10 år framåt i tiden. Detta är ett falskspel mot väljarna som majoriteten driver. Det finns ingen ärlighet och anständighet i politiska beslut med ett sådant tillvägagångssätt. Vi måste se till att få en ny majoritet efter nästa val!

Majoritetens snurriga beslut

Åter har majoriteten i Strängnäs kommun visat sin rätta sida. Man talar om öppenhet och vikten av att lyssna på medborgarna men visar återigen att man gör precis tvärt om. Långbergsskolan har nu enligt s+c+fp beslut i BU-nämnden lagts ner för att istället bussa barnen till Karinslundsskolan. Motivet skulle vara att det är för många barn på Långbergsskolan! Jag förstår ingenting av denna logiken. Måste man lägga ner en hel skola för att det är för många barn som söker sig dit? Om det nu inte finns plats för alla elever så kan väl de som inte får plats gå på Vasaskolan eller Finningeskolan! Varför måste alla elever flytta eller har jag missuppfattat det hela? Det är väl ingen som tror på majoritetens besked att en ny Långbergsskola skall byggas. Med den ekonomi som kommunen har så lär detta inte hända inom överskådlig tid. Beslutet är inget annat än en nedläggningsbeslut av en fungerande populär skola med vilseförande argument.
Det är också upprörande ur ett demokratiskt perspektiv att beslut med så stora konsekvenser inte kommer upp i kommunfullmäktige. Det finns stora paralleller med nedläggningen av Selaöhemmet, där man också lovade att bygga ett nytt hem om några år utan att ha någon finansiering av det nya bygget.
Skollokalsfrågan har skötts på ett skandalöst sätt av den icke valda majoriteten. Man har talat om den stora centrumskolan som skulle byggas, man har talat om nedläggning av Tosteröskolan och nu har man lagt ner Långbergsskolan. Man hoppar från ett förslag till ett annat utan någon långsiktighet, utan seriösa ekonomiska kalkyler, utan att utreda barn- eller miljöperspektiv.
Det finns bara ett sätt att få stopp på alla stolliga beslut: Att välja en ny ansvarstagande politisk majoritet i valet i september.

Sagan om den lilla staden

På kommunfullmäktige i måndags hade vi framtidsvisioner på dagordningen. Dagens ekonomiska problem blandades med framtidsvisioner i inläggen. Det märks att det snart är val. Mitt inlägg var i form av en saga som ni kan läsa nedan. Hoppas att den blir sann någon gång.
Det var en gång en liten stad som låg vid en vacker sjö inte så långt borta från den stora huvudstaden. Människorna i staden trivdes egentligen ganska bra men det var bland de styrande ett ständigt grälande om ekonomi och vems fel det var att man hade lånat så mycket pengar som man egentligen inte hade råd med. De som bestämde sade att det var det de som bestämde förut som hade gjort fel och nu hade de nya makthavarna äntligen rättat till det genom att ta in mer pengar från människorna i staden och att man hade fått mer pengar från regeringen. De som inte fick bestämma mer sade att det är de som bestämmer nu som gör fel och att vi måste spara. Så höll de på fast de egentligen i grunden var så ense om vad som skulle göras men det kunde man ju inte erkänna eftersom det var valår och alla måste visa att det är vi som är duktigast. Man var också ense om att vi borde egentligen kunna ha det ganska bra eftersom vi bor så fint och många fler skulle vilja bo här
Istället för att gräla om vem som var orsaken till att det var tomt i kommunens kassakista så kom någon på att vi måste tänka nytt och våga satsa istället för att bara vända på de få slantar som vi har.
Vi måste göra något som människorna kan vara stolta över och som gör att staden blir uppmärksammad så att folk vill komma hit. Men detta kostar ju pengar och vi kan ju inte låna mer sade några politiker. Men kanske vi kunde börja med att skissa på ett projekt där alla får vara med och känna sig delaktiga. Kommunalrådet som egentligen var för kreativa idéer oh nytänkande tyckte vid närmare eftertanke att det var nog inte så dumt. Då skulle folk tänka positiva tankar istället för att gnälla på de som bestämmer. Då kanske vi också kan få förslag om hur vi ska finansiera det.
Därmed startade också den stora rådslagsprocessen. Medborgarna fick komma med idéer och en massa kreativa förslag kom fram.
Någon kläckte en idé om att vi skulle satsa på Mälardalens kulturhus och att det skulle ligga på den fina lilla halvö som ligger mitt inne i den lilla stadens vackra hamn. Det fanns redan goda exempel från andra ställen där man hade gjort satsningar som hade blivit ett lyft för hela kommunen. Vara kommun på Västgötaslätten hade byggt ett fint konserthus, Privata exempel var Dalhalla i Rättvik, Wiijs trädgårdar i Ockelbo och Järna kulturhus. Alla dessa exempel hade det gemensamt att de har gett kommunen ett stort tillskott av besökare, inflyttade och arbetstillfällen trots att man från början inte hade några pengar för finansieringen.
Stadens makthavare blev alltmer entusiastiska över alla kreativa idéer som kom in att man nästan glömde bort att man knappt hade några pengar. När väl valet var undanstökat, kom det nya krafter till makten som också bidrog med nytt tänkande. Man sålde av delar av de kommunala bolagen och fick på det viset in en hel del pengar att betala av på den stora skulden. Man lät företag få sköta en del av de saker som kommunen innan hade gjort och gav därmed möjlighet för människor att själva välja vem de ville ha för servicetjänster inom vård och omsorg. Man samarbetade med kyrkan som upplät lokaler för både äldre och ungdomsgrupper. Äldreomsorgen blev ett rejält lyft när yngre pensionärer fick möjlighet att driva ett dagcenter där man också gjorde hembesök hos äldre med omsorgsbehov. Det blev en samlingspunkt för många nya kreativa verksamheter. Några äldre engagerade sig i skolverksamheten som klassmormor/morfar och tog hand om en del ungdomar som annars var på drift. På så vis minskade också socialkostnaderna i kommunen.
Vad hände då med det stora kulturprojektet? Jo, trots att den dåvarande majoriteten i kommunen förlorade valet och inte riktigt kunde acceptera alla förändringar som innebar konkurrentutsättning och utförsäljning så var man helt eniga med den nya majoriteten om att fortsätta projekt Mälarcentrum, som det nu hette.
Politikerna hade i enighet beslutat att ansöka om både EU-bidrag och kulturbidrag tillsammans med sponsorbidrag från företag. Man fick visserligen också låna en del men alla var överens om att detta var ett framtidsprojekt. Numera före detta kommunalrådet gick till sin farbror och frågade om inte han som har tjänat så mycket pengar på markaffärer i staden skulle kunna tänka sig att bidra med en slant. Smickrad över tanken att få ett monument över sin gärning bidrog han med en rejäl grundplåt.

När bygget var färdigt efter två års byggande kom den stora invigningen. Kungen och drottningen kom i en fin båt och lade till vid kulturhusets brygga, där det nu fanns en restaurang med en välkänd krögare som värd. Byggnaden innehöll nu en museidel, där det fanns utställningar om Svea rikes vagga, vilket kommunens politiker tyckte att staden var. Det var ju trots allt här som den första kungen i Sverige blev vald. Vidare fanns en konsertlokal som även användes till konferens och föreläsningar. En temautställning om Mälaren rönte stort intresse, där man visade Mälaren betydelse som kommuniikationsled, som naturbiotop och Mälardalen i ett historiskt perspektiv från järnåldern, via vikingatiden fram till våra dagar. Samlingar från domkyrkans unika bibliotek och från Roggeborgen visades upp. Det fanns också en utställning med tennfigurer. Kulturhuset drog efter invigningen till sig mängder av turister och besökare, tack vare de intressanta utställningarna och det ambitiösa kulturprogrammet med många internationellt kända musiker och artister. Jazzens hus hade flyttat dit och fått ett eget rum för sina samlingar. Man utnyttjade också ofta konsertlokalen med utsålda och bejublade konserter. Stadens eget kulturliv med körer och orkester blomstrade upp och kulturskolan gavs möjlighet att visa upp sina duktiga elever. Den kända restaurangen vid bryggan bidrog också till det stora antalet besökare.
Andra delar av kommunen levde också upp genom besöksnäringen. Det stora slottet, grafikhuset och även den lilla järnvägen som numera gick från slott till slott med slutmålet vid det populära kakslottet i grannkommunen. I skogarna i Bergslagsområdet hade flera upplevelseföretag etablerat sig med vildmarksäventyr och fiske som lockbete. Man kunde också titta på gammal gruvdrift och kolmilor samt äta på det fina vildmarksvärdhuset vid gruvan. I gamla Folkets hus var det numera ett vildmarkscentrum, där man kunde välja mellan ett stort antal friluftsaktiviteter i de vackra omgivningarna.
Kommunens politiker myste, ingen tänkte längre på den bedrövliga ekonomi som en gång var. Samförstånd rådde och ingen skulle längre få för sig att beskylla andra politiker för gamla oförrätter. Istället kände sig alla delaktiga i den fantastiska utvecklingen och stadens medborgare var stolta över att bo i sin stad.
Denna saga är egentligen bara en saga men kan om vi vill bli verklighet. Det är bara fantasi, samarbetsvilja och lite pengar som sätter gränserna.

Kultur vs idrott

Kulturaktiviteter har många gånger haft svårt att hävda sig i förhållande till idrott när det gäller kommunala anslag. Idrottsföreningarna är starka och har effektiva påtryckargrupper med goda politikerkontakter. Exemplen är många på hur kommuner satsar miljontals kronor på sportanläggningar medan kulturen får finna sig i blygsamma almosor. Varför är det så? Jag missunnar inte idrotten väl tilltagna anslag. Idrott är viktigt, framför allt i skolan. Då är det också viktigt att ungdomar får möjlighet att utöva idrott på ändamålsenliga arenor. Men behöver vi konstgräs på uppvärmda fotbollsplaner eller ishallar för att spela ishockey året runt? Varför tas det för givet att kommunens skattepengar ska satsas på flera dyra sporthallar och nya tennisbanor samtidigt som man bara har en enda ändamålsenlig lokal i Strängnäs kommun där man kan hålla konsert, nämligen Paulinska skolans aula. Varför är det självklart att vi ska bygga nya ishallar samtidigt som vi har lagt Strängnäs museum med dess omfattande samlingar i malpåse. Varför har kommunen sagt nej till Jazzens hus, som ville flytta till Strängnäs?
Jag tror att satsning på kultur är väl så viktig som satsningar på idrott. Multeum i Strängnäs har trots små anslag visat att man kan göra fina satsningar på utställningar, föreläsningar och musikframträdanden. Dessa satsningar har skett tack vare engagerad personal på Multeum i samarbete med kulturskolan och föreningsliv. Jag tycker att detta är väl värt all uppmärksamhet av politikerna. Tyvärr är intresset från flertalet politiker inte tillräckligt för att kulturfolket ska få de medel som de så väl förtjänar. Tänk om vi kunde sätta Strängnäs på kulturkartan med en fin konsert- och utställningslokal. Jag ser en vision att Visholmen skulle bli det kulturcentrum som vi så väl behöver. De gamla vattenverksbyggnaderna skulle kunna vara centrum för aktiva konsthantverkare och den intilliggande stora (och fula) tegelbyggnaden skulle kunna bli ett konserthus! Var finns visionerna och modet att föreslå pengar till kulturen?
Jag återkommer med mer funderingar kring kulturen framöver. Jag ser gärna fram emot fler förslag till hur vi ska komma med kreativa idéer för att lyfta upp kulturfrågorna i den lokala debatten inför kommunalvalet. Hör gärna av er.

Ekonomi i kris

Tillbaka efter två dagars genomgång på Bommersvik med kommunledning, KS och presidierna i nämnderna. Ett bestående intryck av dagarna är att den ekonomiska krisen i Strängnäs kommun är illa, riktigt illa! Investeringsmedel för 2011 måste i stor utsträckning lånas upp med en ytterligare ökning av en redan rekordstor skuld. Vi fick också en genomgång av förvaltningarnas behov av anslagshöjningar under kommande tre år. Tyvärr hade inte någon av de kommunala cheferna några förslag till neddragningar och anpassning av verksamheten till en ekonomi i kris. Det är nu upp till oss politiker att prioritera och skära på verksamheter som inte är nödvändiga eller lagreglerade. Det krävs mycket mod och uppriktighet för att kunna förmedla detta budskap till väljarna inför valet. Det är trots allt nödvändigt om inte vi ska hamna i en än värre situation inom några år. Se jämförelsen hur det kan gå på nationell nivå i till exempel Grekland.
Majoriteten har på senare tid berömt sig för att ha vänt ekonomin till plusresultat utan att nämna att detta är huvudsakligen på grund av engångsutbetalningar från regeringen till kommunerna. Inga förslag har kommit från majoriteten om hur vi ska minska vår stora skuldbörda eller vad vi ska förändra för att kunna visa upp nödvändiga plusresultat inom de närmaste åren. Det behövs ett rejält nytänkande för att vända den negativa trenden. Kommunen måste lägga ut mer av sina verksamheter på entreprenad på en konkurrentutsatt marknad. Vi måste vara öppna för privatstyrda servicehem och att ge kommunala skolor en frihet att själva påverka ekonomin genom självstyre, s.k. kommunala friskolor.
KF den 29:e mars kommer huvudsakligen att vara en debatt om den ekonomiska situationen i kommunen. Det ska bli mycket intressant att höra Jens Perssons förslag till hur man skall vända den fortsatt negativa trenden. Vi måste tala klarspråk inför våra väljare! Vågar majoriteten göra detta eller ska man fortsätta att vilseföra kommunmedborgarna med falsk information om att kommunen har gjort ett bra resultat för 2009?